7. DAGBOK FRÅN UD VOLYM 5 (1986-1988)

DAGBOK FRÅN UD VOLYM 5.  INBUNDEN – CA 1000 SIDOR PÅ 2,5 KG. BERÄKNAS UTKOMMA 15 JUNI 2020. SÄNDS PER POST TILL KÖPAREN. SALUFÖRS ENDAST PÅ DETTA SÄTT (ej i bokhandeln) 

Boken finns ej som e-bok.

 

Boken kostar 695 kr inkl.  6% moms och frakt inom Sverige.

 

Betalning: alternativ 1 Swisha till nr: 1235116736, Skriv in avsändare, adress  och gärna telefonnummer för snabbare leverans

Betalning: alternativ 2 Bankgiro: 351-5707, Skriv in avsändare, adress och och gärna telefonnummer för snabbare leverans. 

Mottagare är det utgivande förlaget SILAC

 

ANGE NOGA GATUADRESS OCH MOBILNUMMER. Levereras efter utgivandet cirka maj månad med paket via Post-Nord.

 

 

FÖRORD OCH BAKGRUND TILL MINA DAGBOKSANTECKNINGAR
OM PALMEMORDET

Vid redigeringen av mina dagboksanteckningar om mordet på statsminister Olof
Palme den 28 februari 1986 kommer jag ”rakt in” i ett händelseförlopp som ägde rum
för trettiofyra år sedan under närmast helt kaotiska förhållanden kännetecknade av
grava initiala misstag och missgrep såväl i polisutredningen som hos en närmast
bedövad regering och ämbetsmannakår.
Skottet på Sveavägen träffade verkligen rikets innersta kärna med en paralyserande
kraft. Var det ett verk av en utifrån styrd konspiration – med eventuella risker för
främmande maktövertagande av Sverige – eller kom skottet ”inifrån”? En inhemsk
konspiration? Eller ett verk av en galning eller ensammördare? En ”Palmehatare”?
Ännu 34 år efter mordet har nationen inte kommit ett tuppfjät närmare en lösning av
mordet.
Eftersom jag tjänstgjorde på en central befattning i UD och dessutom skulle ha åtföljt
statsminister Palme på ett officiellt besök i Sovjetunionen 7-11 april 1986, alltså cirka
två månader efter mordet, tycker jag att mina samtida dagboksanteckningar samt
mina funderingar kring mordet – såväl vid tidpunkten för mordet som i tiden därefter –
kan vara av vikt att (äntligen) få in i debatten om Palme-mordet. Oavsett hur den året
2020 – alltså 34 år efter mordet – sittande mordutredningen väljer att avsluta
”Palmemordet” har det jag beskriver nedan faktiskt hänt samt är en del av
verkligheten kring Olof Palme och mordet.
Eftersom jag på grund av de svåra motsättningarna i UD – främst kring
”sovjetpolitiken” – hade inlämnat min avskedsansökan inte mindre än tre gånger, den
första gången den 5 december 1985 till kabinettssekreterare Schori, den andra
gången den 18 februari 1986 till UD:s Expeditionschef Håkan Berggren samt den
tredje och sista gången till utrikesminister Sten Andersson den 11 februari 1987 –
samt att jag 1988 lämnade Sverige för permanent bosättning utomlands – har jag
aldrig talat med någon vare sig privat eller officiellt om Palmemordet och mina
synpunkter på orsak och eventuell gärningsman.
Trots att jag enligt min egen och många andras uppfattning spelade en central roll i
”sovjetpolitiken” vid tidpunkten kring mordet på Olof Palme – särskilt vad gäller
”ubåtsfrågan” – har jag aldrig talat med eller ”hörts” av någon instans om hur jag såg
på omständigheterna kring mordet. Trots att jag som UD:s Folkrättssakkunnige under
ett drygt decennium (1976-1987) med bl a ansvar för den folkrättsliga uttolkningen av
hur en ”neutral stat” som Sverige kunde uppträda – eller snarare inte kunde uppträda
– som vapenexportör (se nedan om Boforsaffärerna), har jag aldrig talat med någon

eller hörts eller kontaktas av någon officiell instans eller av någon av ”alla de
kommissioner” som tillsattes efter Palmemordet.
I fråga om svensk vapenexport företrädde jag som UD:s Folkrättssakkunnige ”den
traditionella folkrätten” när det gällde möjligheterna för en neutral stat som Sverige att
exportera krigsmaterial till andra stater som befann sig i krig eller där krig kunde
utvecklas. Det var ju ett axiom att Sverige i händelse av krig eller militära
förvecklingar skulle inta status som ett folkrättsligt neutralt land med skyldighet att
tillämpa alla de neutralitetsrättsliga regler som skulle gälla i ett sådant läge. Jag var
”mycket litet flexibel” på denna punkt, vilket naturligtvis gick tvärs emot de S-politiska
önskemålen om ”ökad vapenexport”. Återigen stod den Folkrättssakkunnige emot de
”politiska önskemålen” med sitt ”varnande finger”. Möjligen kan min avgång från UD
1986-1987 ha medfört att Sverige skärpte lagstiftningen reglerande export av
krigsmaterial, eftersom det precis efter min avgång tillsattes utredningar och
utarbetades lagförslag med klarare regler och definitioner, vilka jag naturligtvis efter
min avgång var helt bortkopplad ifrån.
Min uppfattning är att jag efter min demonstrativa ”avgång i protest” från UD
1986/1987 skulle ”hållas borta på så långt avstånd som möjligt” från alla utredningar
om Palmemordet och till de med detta mord relaterade förhållandena samt att man
från regerings/socialdemokratiskt håll aktivt verkade för att jag skulle ”tystas ned” och
inte ”tillåtas synas eller höras i dessa sammanhang”. Jag har alltså varit tyst i
trettiofyra år – fram till nu, då jag tycker det är dags att ”lätta på förlåten”.

3 tankar på “7. DAGBOK FRÅN UD VOLYM 5 (1986-1988)

  1. Ser fram emot att få ta del uppgifterna om mordet på Olof Palme. En reflektion: fanns det likheter mellan kampanjen mot Karl Staaf och hatet mot Olof Palme?

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Johan Tengroth Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s