Mer om den tjeckoslovakiska underrättelse- och spiontjänsten

 

Fortsätter redogörelsen för den tjeckoslovakiska underrättelsetjänsten StB:s (senare SNB) kontakter i Sverige under Kalla kriget. Denna nya repport (oktober 2015) ger intressanta inblickar i samarbetet mellan de öststatliga underrättelsetjänsterna med KGB i spetsen. OBS att tjeckerna använder kodordet ”vänner” när de syftar på KGB. STASI använder ordet ”Freunde”. Citerar härnedan vad rapportens författare säger om förutsättningar, underlag och tidsbegränsningar etc, bl a om namns nämnande i klartext i rapporten. Det intressanta med studien är att den avslöjar samband med ”kontaktpersoner” i massmedia och press (t ex Aftonbladet) som ännu idag – flera decennier senare – genom någon form av ”arvsprocess” fortfarande för fram de ”gamla men helt falska KGB/GRU/IA-budskapen”. Utan den minsta reflektion på att alltsammans från början låg i KGB:s säck innan det kom i ”deras påse”. Som ”de köpte med hull och hår”! Kommer att fortsätta ge inblickar i detta spionage-, agentur-och påverkansarbete på Sverige och dess politik (som ytterligare understryker och belägger det jag berättat om de två utkomna volymerna av DAGBOK FRÅN UD (se länkar till dessa på denna blogg). 

 

2                   Rapportens förutsättning, underlag och tidsavgränsning

Arkivförutsättningar

Liksom säkerhetstjänstens arkiv i DDR gjorts tillgängliga för journalister, forskare och berörda privatpersoner har man gjort på likartat sätt i Polen, Tjeckoslovakien, Ungern etc. I DDR hann utrikesspionagets arkiv brännas liksom det som den militära underrättelsetjänsten förde. CIA skaffade ett reservmaterial (Rosenholz) och BstU (Der Bundesbeauftragte für die Unterlagen des Staatssicherheitsdienstes der ehemaligen Deutschen Demokratische Republik) kom över ett datalagrat material (SIRA). I de andra länderna gäller dock att material från de militära organen i varierande omfattning finns kvar. Huvuddelen av materialet för denna rapport kommer från det tjeckiska arkivet i Prag.

Undantagsvis har jag till mitt förfogande haft någon rapport eller något foto som har med ämnet att göra, då jag i någon mån kom i kontakt med den tjeckoslovakiska verksamheten just under 1960-talet.

Öppna källor och personprofiler

Jag har ansett det motiverat att för ett antal personer komplettera med vad som är känt om dem i öppna källor. Detta kan bidra till förståelsen av varför man odlade kontakten och också vilken roll personen kan ha spelat.

Det är uppenbart att de östliga tjänsterna hade vissa kriterier på dem man sökte värva som agenter eller kontaktpersoner. Genom att presentera just uppgifter från öppna källor får vi en bättre bild av personernas bl a politiska profil, informationstillgång etc och därmed hur tjänsterna resonerade.

Urvalsgrund för denna rapport

Genom kunskaper jag fick under 60-talet, trodde jag mig veta ett antal personer, som kunde ha varit aktiva för den tjeckiska, civila underrättelsetjänsten. Eftersom en av dessa personer var den dåvarande residenten i Stockholm, Vladimir Koudelka, fick jag ett svar om honom från arkivmyndigheten i Prag.

Det mest omfattande grundmaterialet består därför av månadsrapporter, som upprättades vid den tjeckoslovakiska ambassadens civila underrättelseresidentur i Stockholm. Under perioden till 1963-67 var det ”KUGLER”, alltså Vladimir KOUDELKA, som var resident och skrev dessa. Under 1967 övertog Jiri NEDBAL hans arbetsuppgifter. Detta är en rapportserie med ett par hundra rapporter med serienummer ”12350”.

Den centrala aktivitet man härigenom får inblick i kan kallas ”kontaktodling”,  men omfattar även kartläggning av personer som man kanske inte (ännu) träffat.

En annan serie ur vilken material erhållits är ”44475”, som har anknytning till Koudelkas kollega Roman NAROZNY. Denne var en ”äkta” diplomat men var tillika agent med täcknamnet ”FREM” och med många kontakter.

En komplikation som dyker upp någon enstaka gång är att informationsmottagaren i Tjeckoslovakien är centralkommittén i KSC, det tjeckoslovakiska kommunistpartiet. Exakt i vilken omfattning partiet spelar en roll bakom kulisserna ger materialet inget säkert belägg för.

Tidsavgränsning

Merparten av det material som erhållits avser tiden ca 1963 till början av 1967, men även strömaterial fram till 1971 förekommer. Den bild man kan teckna genom dessa rapporter torde i princip överensstämma med eller likna vad ett fortsatt grävande i de efterföljande åren skulle visat.

Tolkningsproblem 1 – hur långt nådde man

Vad  vi får inblick i är en ”kontaktodling”, vars syfte är att skaffa den tjeckiska tjänsten dels kunskapskällor dels inflytandepersoner, ”multiplikatorer”, som kan påverka andra, främst politiska makthavare.

De personer som passerar revy representerar vitt skilda ”mognadsgrader” i kontaktodlandet. Några träffar man en enstaka gång och sedan aldrig mer. Några träffar man regelbundet och över längre tid. Östtyskarna kallade sådana för ”kontaktpersoner”. De var inte formellt värvade agenter men hade intressanta saker att berätta eller förmedla åt andra hållet. I enstaka fall sker en värvning. Hela tiden gör man bedömningar av personernas användbarhet, deras politiska ståndpunkt etc. I ett par fall tilldelas personen täcknamn, vilket torde vara uttryck för ett fastare samarbete.

Vidare kan olika uppfattning råda mellan tjänsten och den tilltänkte agenten. Tjänsten kan tycka att man har en pålitlig källa medan ”källan” bara samtalar om sina intressen med en som är intresserad.

Tolkningsproblem 2 – dubbelspel

Bland alla de personer man inriktat sig på måste man räkna med att några agerade för svensk räkning, SÄPO och/eller IB, och att några, främst bland utländska medborgare, agerade för andra staters underrättelsetjänster. Det förhållandet att en person kan antas ha en sådan anknytning utesluter inte att personen är ett ”äkta” värvningsobjekt eller att tjeckerna arbetade medvetna om att de kunde vara utsatta för ett sådant dubbelarbete.

Juridiska påpekanden

I denna rapport nämns de flesta personerna med sina klartextnamn. Detta har gjorts eftersom det annars hade varit omöjligt att tydliggöra sammanhangen. I några fall har en anonymisering skett, där denna inte försvårar förståelsen av redogörelsen.

Jag undviker medvetet frågan om någon i sin kontakt gått över gränsen för vad som är lagligt. Dels beror det på att så lång tid förflutit, att ev brott torde ha blivit preskriberade, dels beror det på att detta inte är en förundersökning utan ett upplysningsarbete.

En annan frågeställning är huruvida personerna var medvetna om att de hade kontakt med  underrättelsediplomater. Eftersom flertalet är välutbildade och ”politiskt medvetna” torde de flesta ha förstått motpartens roll.

Frågan om nämnande av namn har också underlättas sedan Säkerhetstjänstkommissionen gjorde sina rapporter för drygt 10 år sedan. Där visade man att det var angeläget att kunna nämna olika aktörer vid klartextnamn. Denna norm har därmed bidragit till ökad öppenhet. Därmed kan också denna rapport bidra till en saklig debatt om hur vi svenskar spelade med eller mot diktaturens krafter under Kalla kriget.

Jag vill här avslutningsvis rekommendera läsning av min DAGBOK FRÅN UD, Volym 2, kap 22, där flera KGB- och STASI-kontakter/agenter nämns i klartext. Jag kommer allteftersom att lägga in mera om denna tjeckiska rapport från oktober 2015. Min uppfattning är att det är viktigt med en individuell demaskering av personer som i en eller annan kapacitet fungerade tillsammans med KGB, GRU, IA och STASI samt med den tjeckoslovakiska respektive polska säkerhets- och underrättelsetjänsten.  Jag räknar också med att behandla detta tema mer i VOLYM 3 av DAGBOK FRÅN UD. 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s