Tjeckernas underättelsearbete i Sverige 1963-1967

Tjeckernas underrättelsearbete i Sverige 1963-1967 

  Forskningsrapport 2015-10-25  

 För Föreningen Sveriges Öga och Öra

 UTDRAG UR RAPPORTEN:

Denna rapport är resultatet av ett års forskning i dokument från den tjeckoslovakiska underrättelsetjänsten StB:s residentur/lokalkontor i Stockholm under perioden ca 1963-1967. Utöver uppgifter ur öppna källor om en rad av de berörda personerna kommer inga uppgifter från svenska säkerhetsorgan och några sekretessregler kan därmed inte äventyras.

 Underrättelsetjänst,  journalistik och påverkansarbete 

Det visar sig att underrättelsetjänsterna i öst har en föga förvånande svaghet för journalister. Jan Guillou var således inget undantag. Detta har två orsaker. Denna kårs verksamhet är i många stycken lik underrättelsemännens. Söka information, men i motsats till underrättelsemännen oftast också publicera den. De har alltså en naturlig anledning att fråga om nästan allt. Vidare är det knappast någon överdrift att påstå att denna kår, åtminstone i Sverige, politiskt står avsevärt längre åt vänster än folket eller det parlamentariska valresultatet. Förutsättningarna för att använda journalister för ett arbete med att ”driva socialdemokratin åt vänster” ligger öppna i den svenska situationen liksom också i den tyska. Det var föga förvånande att Günter Wallraff samarbetade med Stasi, visserligen utan fast kontrakt eller att Jan Guillou samarbetade med KGB. Att de inte skulle inse att Stasis resp KGBs avsikter var att utnyttja dem som vakt- eller vallhundar, som skulle driva andra journalister och den socialdemokratiska fårskocken alternativt hela det politiska fältet åt vänster är osannolikt med tanke på de anspråk på intelligens och kunnande dessa herrar har.

När det gäller journalisters smygarbete för östliga underrättelsetjänster gav Stasis fall stora möjligheter att klara ut detta. I Tyskland tog journalistkåren sitt ansvar och såg det som sin plikt att upplysa om hur det politiska lurendrejeriet i journalistikens namn hade gått till. För TV-journalisternas  del ledde detta till boken ”Operation Fernsehen”. Man tar ansvaret för kårens hederlighet gentemot sin åskådare eller läsare på yttersta allvar. Den svenska journalistkåren har detta arbete kvar att göra. Försvaret från många kollegor för Jan Guillou, visar på att dessa prioriterar en politisk roll och agenda före sin journalistiska roll och ansvaret inför sina läsare eller åskådare.

Det politiska påverkansarbetet är ett omfattande arbete som skedde dels i den formen att staterna i Öst bjöd individer och delegationer till besök i sina länder och där behandlade dem som ”statsmän”. Med gästfrihet och smicker och mycket tal om fred, sällan långt från något av deras egna kärnvapenlager, skulle man övertyga. Fred var ett centralt tema. Byggandet av socialismen var ett annat mantra. Danska Radikale Venstre trakterades, och där fick medlemmar i partiledningen privata semestrar i DDR. Som tack för detta och den övertygelse som möjligen följde framdrev Radikale Venstre den danska fotnotspolitiken inom NATO som en metod att underminera NATO:s sammanhållning. Att man här valde att agera via ett i ekonomiska frågor typiskt kapitalistiskt parti visar vilken pragmatisk inställning som rådde när man valde ”sängkamrat”.

Även rena mutor förekom i Västtyskland. När Willy Brandt (s) hotades av avsättning i en förtroendeomröstning i Förbundsdagen, hotades också den ökande toleransen av DDR i BRD. Då mutade Stasi den kristdemokratiska förbundsdagsledamoten Steiner och möjligen en person till att rösta för Willy Brandt och därmed räddades denne.

Liksom i fallet Wallraff är en arbetsmetod att hjälpa journalisterna att hitta intressant material och i gengäld få antingen positiva beskrivningar av förhållandena i öst eller negativa av förhållandena i Väst införda i västliga media. Av artiklar som presenteras framgår sällan några källuppgifter som visar den roll underrättelsetjänsterna spelat vid artiklarnas tillkomst. Att rent kommunistiska tidningar hämtar sitt material om öst från regimkällor är en vedertagen sanning och därmed blir dessa tidningar desarmerade. Men att få journalister i förment borgerliga eller socialdemokratiska tidningar att presentera artiklar med det av östregimerna önskade innehållet eller inriktningen skapar en trovärdighet som är värd mycket. Det är därför idealet är journalister som inte är kända som organiserade kommunister, och som har en icke-kommunistisk tidning som publicistisk plattform.

 12. Sammanfattning och slutkommentar

12.1   Omfattningen av WP-ländernas underrättelseverksamhet i Sverige

I det i denna rapport presenterade materialet har vi ägnat den civila, tjeckoslovakiska underrättelsetjänsten uppmärksamheten. I det sammanhanget är det viktigt att upprepa några av de begränsningar som gällt:

  1. Enbart den tjeckoslovakiska tjänsten, inte Sovjet, Polen, DDR
  2. Enbart en period på 60-talet

 

Vi kan då konstatera att vi granskat en ”kontaktyta” på drygt 300 personer. Skissen nedan försöker beskriva storleksordningen på denna tjeckoslovakiska verksamhet inom ramen för hela Warszawapaktens underrättelseverksamhet i Sverige.  Vi får då göra några rimlighets-antaganden:

 

  1. Studiens ca 5 årsperiod av en total tidsperiod på ca 45, men borträknat de första efterkrigsåren, kanske 40 relevanta år för ”Kalla Kriget”, gör att hela tidsperioden blir 8 gånger så lång.
  2. Om vi antar att DDR och Polen var minst lika aktiva i Sverige som Tjeckoslovakien får vi en multiplikator om ”3”.
  3. Om vi antar att Sovjetunionens aktiviteter var 3-5, säg 3 gånger så omfattande som Tjeckoslovakiens får vi ytterligare en multiplikator på ca 3.
  4. Erfarenheterna från DDR talar för en genomsnittlig utnyttjandetid av en agent på ca 5 år d v s lika med den här studerade periodens längd

Om vi nu återgår till inledningstabellen om antalet personer i kontaktytan och då lägger till uppgiften om hur många man har ”plurala kontakter” med, får tabellen följande utseende:

Katergori Antal Andel % Plurala
1  UD och UD-nära organ 22 6,00% 6
2  Andra svenska statliga organ 9 2,40% 2
3  Svenska politiska organ 19 5,10% 5
4  Svenska media 36 9.8% 10
5  Utrikeskorrespondenter 18 4,90% 12
6  Utländska diplomater 94 25,50% 16
7  Emigranter från CS 101 27,40% 5
9  Övriga personer i SE 70 19,00% 5
SUMMA pers i Sverige 369 100,00% 61

Den frekventa gruppen är således ca 60 personer (1/5-del av hela kontaktytan) under en 5-årsperiod.  Beräkningen av den totala omfattningen får då följande ingångsvärden:

Antal 5-årsperioder 1950-1990 = 8

Antal under 1 femårsperiod:

Tjeckoslovakien                       60

Polen                                           60

DDR                                             60

Sovjet                                         180

SUMMA                                     360

Summa under en period blir således 2.880. Om den frekventa gruppen var ca 1/5 tillkommer 11.520 personer i den infrekventa gruppen, d v s en totalsumma om 14.400 personer.        

Siffran är givetvis på inget sätt exakt men antyder storleksordningen på den kontaktyta som var berörd av Warszawapaktens civila underrättelseverksamhet i Sverige.  Grafiskt får vi då följande bild:

 

1960-65 1965-70 1970-75 1975-80 1980-85 1985-90
CS, civ               denna rapport
      mil
PL, civ
      mil
DDR, civ
         mil
SU, civ
       mil

 

Till detta kan sedan läggas de militära underrättelsetjänsternas nät samt de kontakter som bedrivs med bas i respektive land utan residenturens inblandning.

12.8             KGB:s roll

Det föreliggande materialet bekräftar KGB:s roll av samordnande inom Warszawapaktens underrättelseverksamhet. I ett antal av de presenterade fallen skymtar antingen korrespondens mellan KGB och StB eller kontakter alt rapportering till KGB. Det är två modeller för samordning som framträder:

  1. a) skriftlig korrespondens mellan organisationerna betr personer som är kandidater för rekrytering sker mellan organisationerna centralt d v s mellan StB i Prag och KGB. Antingen KGB-filialen i Prag eller huvudenheten i Moskva.
  2. b) löpande tipsande och information kan ske lokalt, t ex i Stockholm, mellan residenterna för KGB resp StB.

Vi hittar inga exempel på samråd el dyl mellan den tjeckoslovakiska residenten och residenten för någon annan Warszawapaktstjänst. En enda kontakt med en annan öststatsdiplomat gällde rumänen Stefanescu. Rumänien intog en särställning och var inte likvärdig med andra WP-medlemmar när det gäller underrättelseutbytet.

Den samordnande roll som skymtar är å andra sidan inte rent diktatorisk utan förefaller tämligen kollegial. Det är dock ett rimligt antagande, att om en satellitstatstjänst fångar upp en särskilt viktig källa och inte har direkta handledningsfördelar, överförs källan om möjligt till KGB.

13      Nutidsrelevans

En central fråga utifrån det redovisade materialet är: Har detta någon relevans i dagens situation?

För det första: Dåtidens Sovjetunionen och Warszawapakten är inte detsamma som dagens Ryssland.

För det andra: Dagens Ryssland styrs av en f d KGB-officer som upplevde Sovjetsystemets kollaps både från insidan såsom KGB-funktionär i Dresden och lite grand från utsidan i och med att han var utlandsstationerad. Han hörde till den lilla grupp funktionärer i det rasande systemet, som gjorde vad han kunde för att bevara detta, när de flesta insåg att systemet kommit till sitt slut och upphörde att vara lojala. Hans erfarenheter från Dresden fick honom att hata kaos och bristande kontroll. Hans besvikelse har troligen gått över i revanschlust.

För det tredje: Sovjetunionens, på marxismen-leninismen och den proletära internationalismen vilande expansionsambition, har med de reviderade gränserna efter Sovjetunionens sönderfall, ersatts av ett återtagande-”behov” av åtminstone de delar som utgjorde en del av dåvarande Sovjetunionen, nu i Rysslands namn.

För det fjärde: De militära ramförutsättningarna idag är kvantitativt annorlunda i och med att de militära förbanden inom Nato resp Ryssland är så mycket färre. Samtidigt har Ryssland de senaste fem åren rustat i en takt som leder till en balansrubbning om än på lägre nivå än vad som förelåg för 25 år sedan.

För det femte: Kombinationen av rustningar, underrättelsetjänst och propaganda inklusive användningen av språkrör som propagerar förståelse för Rysslands sak följer i stort de mönster som KGB:s arbete hade.

På så sätt kan det man kan lära sig av denna studie ge en vink om vilka arbetsmetoder dagens FSB använder, vilka vägar man går, vilka kategorier av människor man försöker utnyttja, vilka politiska strömningar man försöker uppmuntra i sitt eget intresse kort sagt deras s k ”modus operandi”.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s