Dilettantism, missgrepp, inga resurser, illusorisk politik

Dilettantism, missgrepp, otillräckliga resurser, illusorisk politik

Utdrag ur kommande DAGBOK FRÅN UD, VOLYM 3

Samma auktoritet ger ytterligare förödande omdömen om ”landets ledare och diplomater i UD”: ”Vid studium av den sengustavianska utrikespolitikens historia är det omöjligt att icke frapperas av dilettantismen hos dem som under denna skickelsedigra tid voro satta att leda Sveriges diplomati”. Vidare säger han: ”Det är lätt att peka på Rysslands växande militära styrka, på den svenska krigföringens uppenbara svagheter, på de talrika diplomatiska felgreppen, på Sveriges otillräckliga resurser, på dilettantismen hos landets ledare och på den klena försvarsviljan i rikets olika delar”. Detta är alltså inte – som man skulle kunna tro – omdömen som karaktäriserar den svenska utrikes- försvars-, och säkerhetspolitiken inför Rysslands alltmer hotfulla uppträdande vid tiden för redigeringen i juli 2015 av dessa dagboksanteckningar från 1976, utan vad som gällde inför och under det rysk-svenska ”finska kriget” 1808-1809, som slutade med en fullständig katastrof för och rikets ”klyvning” för 216 år sedan.

Fienden då – liksom nu – var och är det expansionistiska Ryssland. Sverige har sedan den ödesdigra ”riksklyvningen” 1809 helt enkelt inte haft förmåga och kraft att ”klara av realistiska elementaria” i det militära skyddet av riket utan – liksom ”1809 års män” – ägnat sig åt ”illusoriska förhoppningar om stormaktsstöd” (som aldrig kom eller någonsin kommer att komma).

Man förde – liksom man fortfarande gör 216 år senare – en helt illusorisk utrikes- och säkerhetspolitik med föga eller ingen förankring i verkligheten. Landet driver – som det gjorde 1809 – omkring på ett stormande hav utan någon egentlig styråra och utan någon egen militär förmåga att försvara sig mot samma expansionistiska fiende Ryssland som för 216 år sedan. Samma land som i en oproportionerligt ”hård fred” 1809 lade beslag på hela Finland. Åland och delar av nuvarande Norrbotten. Samma land som för 294 år sedan genom freden i Nystad 1721 lade beslag på de svenska baltiska och tyska områdena. Och som säkert inte ”aktar för rov” att än en gång i sina expansionistiska strävanden t ex lägga beslag på det ännu idag helt oförsvarade Gotland.

Varje realistisk analys måste väga in Rysslands historiska expansionism som följer av landets olycksaliga inträngda geo-politiska läge och som varit den styrande faktorn i 1000 år för de ryska härskarna, tsarer, kommunister eller ”putinister”. Men när skall svenska politiker och analytiker äntligen lära sig förstå dessa grundläggande faktorer i rysk politik och vidta nödvändiga adekvata åtgärder för Sveriges överlevnad som en fri och demokratisk stat utan bindningar till det autokratiska och odemokratiska Ryssland? Istället tror man naivt – liksom 1809 – på den ryska propagandan och desinformationen.

Förlamas inför de otaliga ryska hoten, stoppar huvudet i sanden eller vidtar ett antal irrationella och symboliska åtgärder. Dock för att till slut ändå göra de eftergifter som Sverige ”alltid gjort” i sin utrikes-och säkerhetspolitik. Inte skulle Sverige ”kämpa för Gotland”. Liksom vid förlusten av Finland, Åland mm 1809 kommer man att konstatera ”olyckan” och ”slika sina sår” och ”leva vidare”. Var finns alternativet till denna letargi?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s