Ur Internationella domstolens stadga om de folkrättsliga rättskällor som domstolen har att hålla sig till i sina domar – doktrinen!

Ur Internationella domstolens stadga om de folkrättsliga rättskällor som domstolen har att hålla sig till i sina domar – doktrinen!

I Internationella domstolens i Haag stadga har angetts de rättskällor som domstolen har att utgå ifrån i sitt dömande av sådana internationella tvister som dragits inför domstolen. Av artikel 38:1 d) framgår att domstolen har att beakta ”att de olika ländernas mest sakkunniga författares lärosatser, såsom hjälpmedel för fastställande av gällande rätt.” Detta är vad som kallas den folkrättsliga DOKTRINEN. Till skillnad från andra juridikprofessorer har således folkrättsprofessorernas uttalanden – samt vad de skriver, uttalar och utreder – betydelse som rättskälla för folkrätten. Vilket t o m är erkänt i ett så viktigt dokument som Internationella domstolens stadga.

Engelska:

Art 38.

1: The Court, whose function is to decide in accordance with International law such disputes as are submitted to it, shall apply

(a) international conventions, whether general or particular, establishing rules expressly recognized by the contesting States;

(b) international custom, as evidence of a general practice accepted as law;

(c) the general principles of law recognized by civilized nations;

(d) subject to the provisions of Article 59, judicial decisions and the teachings of the most highly qualified publicists of the various nations, as subsidiary means for the determination of rules of law.

2. This provision shall not prejudice the power of the Court to decide a case ex aequo et           bono, if the parties agree thereto.

Svenska:

Artikel 38.

  1. Domstolen, vars uppgift är att i överensstämmelse med internationell rätt avgöra sådana tvister, som hänskjutas till densamma, skall tillämpa.

a) allmänna eller speciella internationella överenskommelser, vilka fastställa av de                  tvistande staterna uttryckligen erkända regler;

b) internationell sedvänja, utgörande bevis för en allmän praxis, godtagen såsom                     gällande rätt;

c) allmänna, av de civiliserade folken erkända rättsgrundsatser;

d) med förbehåll för bestämmelsen i artikel 59 rättsliga avgöranden och de olika                      ländernas mest sakkunniga författares lärosatser, såsom hjälpmedel för                              fastställande av gällande rätt.

2. Detta stadgande skall icke inskränka domstolens befogenhet att avgöra ett mål ex             aequo et bono, om parterna äro ense därom.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s