Inlägg 24 APRIL 2015: OM UPPRINNELSEN TILL IKFN-REGELN ”DÖDLIGT VÅLD” (SÄNKNING) MOT KRÄNKANDE UBÅT I FREDSTID 1982

OM UPPRINNELSEN TILL IKFN-REGELN ”DÖDLIGT VÅLD” (SÄNKNING) MOT KRÄNKANDE UBÅT I FREDSTID 1982

Det var statsminister Olof Palme som i samband med ubåtshändelserna i Hårsfjärden i oktober 1982 beordrade framtagning av nya regler i IKFN för ”sänkning” (”dödligt våld”) mot kränkande ubåt. Jag var med i detta arbete 1982 och gör följande utdrag ur DAGBOK FRÅN UD, då denna sak åter aktualiserats,

Kvintessensen av det nedan beskrivna ingripandet från UD:s Folkrättssakkunniges (min) sida i Ubåtskommissionens arbete 1982 var att frågan om användande av ”dödligt våld ” eller sänkning av främmande ubåt klargjordes, varvid det bekräftades att inget får hindra ÖB:s användande av ”yttersta våld” till rikets självförsvar. Användande av våld för att hävda rikets integritet regleras av de s k IKFN-bestämmelserna. Användande av ”dödligt våld” mot kränkande ubåt i fredstid följer av den övergripande suveränitetsprincipen samt att en regering alltid enligt folkrätten har rätten att tillgripa nödvändig grad av våld – t o m ”dödligt våld” – vid hävdandet av rikets suveränitet och territoriella integritet. Härtill kommer att varje kränkande ubåt känner till de regler som Sverige fastlagt i IKFN-bestämmelserna och därmed har blivit VARNAD för konsekvenserna av att kränka svenska vatten.

Av texten nedan framgår också Underrättelsetjänstens ovilja att delge UD ytterst hemlig information. Sådan var atmosfären mellan ”det militära” och UD vid denna tid.

Här nedan följer utdrag ur DAGBOK FRÅN UD VOL 1 sid 128-129, 131-134.

1982

22 december 1982 onsdag (Ubåtsskyddskommissionen)

Talade på telefon med professor Nils Stjernquist i Lund, som är expert på konstitutionell rätt i Ubåtsskyddskommissionen. Skickade honom ett hemligstämplat brev med följande innehåll:

”Åberopande vårt telefonsamtal den 22 dennes får jag härmed för din kännedom översända en del material om de ubåtskränkningar som förevarit. Huvuddelen av detta innehåller folkrättsliga synpunkter, men även andra faktainformationer förekommer. Materialet är kvalificerat hemligstämplat. Den av regeringen tillsatta ”kommissionen för ubåtsjakt i fredstid” har gett mig i egenskap av folkrättsexpert, och dig i egenskap av expert på konstitutionell rätt, i uppdrag att undersöka huruvida statsministerns uttalande den 22 oktober 1982 att en kränkande ubåt i svenskt vatten kan sänkas på något sätt bör införlivas med det existerande regelverket, d v s i första hand den s k IKFN-förordningen (Förordningen om försvarsmaktens ingripande vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet mm SFS 1982:756).

Jag är i färd med att ytterligare analysera denna frågeställning. För min del anser jag dock att ett land inte skall behöva tåla uppseendeväckande och ytterst grova kränkningar. Ett på sådant sätt kränkt land får även i fredstid anses ha möjligheten att vidta sådan extraordinär åtgärd som sänkning av en oidentifierad ubåt. Det skall medges att det är en hårdför handling, särskilt i fredstid, och som knappast har några precedenser i fred. Ett agerande av denna typ såsom svar på en synnerligen grov och allvarsam kränkning har dock enligt min mening täckning i gällande folkrätt, särskilt i artikel 51 i FN-stadgan, som handlar om rätten till självförsvar. Rätten att försvara landets och gränsernas integritet är givetvis av särskild vikt för ett land som Sverige som för en neutralitetspolitik syftande till neutralitet i krig. Neutralitetsfaktorerna har varit av avgörande betydelse i samband med statsministerns uttalande.

Även om regeringen i varje särskilt fall får anses ha möjlighet att agera till skydd för det svenska territoriet genom att ta olika former av ad hoc-beslut kan man ändå fråga sig om inte statsministerns uttalande om möjligheten till sänkning borde intas i den nämnda IKFN-förordningen. Det är viktigt att regeringens handlande har täckning i gällande lag. Man slipper då kanske en ofta inflammerad debatt om det konstitutionella i regeringens handlande. Visserligen kan regeringens konstitutionella nödrätt alltid åberopas, men det borde vara av stor fördel från många olika synpunkter att täckning finns i gällande lag. Jag erinrar mig i detta sammanhang den debatt som förts i Sverige efter U-137:s grundstötning i Karlskrona skärgård.

Det är denna fråga som vi har att fundera på. Jag sänder med följande material så att vi därefter kan fortsätta vår diskussion (förteckning över medsända bilagor).” Detta brev till professor Stjernquist delgavs utrikesministern, kabinettssekreteraren, polchefen, kanslirådet Hjertonsson, cheferna för Pol I, II, III, V, statssekreterare Ulf Larsson, Statsrådsberedningen, statssekreterare Per Borg, Försvarsdepartementet, ÖB general Ljung, CFst viceamiral Stefensson, Chefen för Op2 Fst öv 1 graden Gunnar Unell, övlt von Celsing, Fst och depsekr Michael Sahlin, sekreterare i ubåtskommissionen.

1983

5 januari 1983 onsdag (ubåtarna; Underrättelesesidan släpper ej)

09.00 Fst hos övlt von Celsing om ubåtskommissionen med Und(errättelsesidan). Får material och diskuterar Und:s material. Känsligt. Kvalificerat. Detta släpps inte vidare. Har ens (ubåts)kommissionen fått det? (2) xxx

(2) Det fanns material från Underrättelsesidan som var av sådan natur att det var fullständigt embargo på det. Såvitt jag förstår har det inte släppts vare sig till Ubåtskommissionen eller till UD (där det fanns ett särskilt embargo). Se vidare Del II kap 37 (På Pol 2 1972-1974 – Vänsterkotteriets härjningar på UD), där jag skriver följande: ”I detta sammanhang måste jag tillfoga upplysningen att den militära säkerhetstjänsten strängt tillhöll mig att aldrig i UD yppa något om det jag fick veta eller erfara på den militära sidan, i synnerhet inte det som gällde STRIL-systemet och den operativa verksamheten på O 5 och i Försvarsstaben. Hur förskräckligt det än låter litade militären inte på UD, där en annan verklighetsuppfattning om Sovjetunionen och kommunismen onekligen rådde. Vid mitten av 1980-talet tog sig detta bl a uttryck i ”marinofficerarnas revolt” mot Olof Palme. ”Se upp, fienden finns i huset”, alltså i UD, sade en sarkastisk militär underrättelsechef till mig! Det hade då bara gått några år sedan den i UD tjänstgörande Wennerström hade dömts för spioneri 1964. Jag levde med andra ord i ”en schizofren värld”, i den ena såg jag med egna ögon vad som hände i verkligheten, i den andra sågs allt i ”rosenrött” eller ”helrött”

11 janauri 1983 tisdag (ubåtarna mm)

Kl 10.00 (kabinettssekreterare) Shori, om ubåtarna, polarpolitiken mm. Berättar om status ubåtskommissionens arbete.  xxx

14 januari 1983 fredag (ubåtarna mm)

kl 15.15 genomgång med utrikesministern (Bodström) om de aktuella frågorna. xxx

18 januari 1983 tisdag (Fst, våld mot ubåtar i fredstid)

Kl 16.00 övlt von Celsing, Försvarsstaben, om ubåtsrapporten och om mitt och prof Stjernquists utlåtande till Ubåtskommissionen om tillgripande av våld i fredstid mot ubåt som vägrar komma upp.

19 januari 1983 onsdag (Finland vill veta om ubåtarna)

Kl 19.30 middag hos Arto Mansala (minister på finska ambassaden) för den besökande finske polchefen Dick Möller. Finnarna är oerhört angelägna att få veta inside från Ubåtskommissionen och vilket resultat den kommer fram till. Detta är ju känsligt m h t deras förhållande till Sovjet. Underströks att president Koivisto har stort personligt intresse av information på ett så tidigt stadium som möjligt. Sade att jag skulle ge dem detta när det fanns möjlighet. Jag lovade att tala med Jaakko (Kalela; finske presidentens utrikespolitiske rådgivare) eller komma över.

20 januari 1983 torsdag (om våld mot ubåt i fred och krig)

Professor Nils Stjernquist och jag – som experter i konstitutionell rätt respektive folkrätt till Ubåtskommissionen – utgav och cirkulerade en av oss båda undertecknad hemlig PM (1983-01-20) ”Tillgripande av våld för att hävda rikets integritet”. Överlämnades till Kommissionen, utrikes- och försvarsministrarna, kabinettssekreteraren, statssekreterare Ulf Larsson, Statsrådsberedningen, Polchefen, Cheferna Pol I, II, III, V, arkivchefen professor Wilhelm Carlgren, docenten Krister Wahlbäck, Pol, kanslirådet Ulf Hjertonsson, Pol, ÖB general Ljung, CFst viceamiral Stefenson, C Op 2, öv 1 gr Unell, övlt von Celsing, Fst. Detta är verkligen tuffa regler i fred och allt i den heliga neutralitetens namn (förtroendefaktorn). En uppföljning av statsminister Palmes uttalande att regeringen även i fredstid kan beordra försvarsmakten att sänka en ubåt. Nu ha vi gett fritt fram för dessa drakoniska regler.

21 januari 1983 fredag (delningen hemliga PM om bruk av våld)

Ringde Nils Stjernquist i Lund och informerade om delgivningen av vårt PM angående bruk av våld. Blir en ganska vid krets m h t frågans vikt.

22 januari 1983 lördag (hur långt vågar Sven Andersson gå? – dokument släpps ej)

Lunch med Göran Berg (chef Pol I) och diskuterade ubåtskommissionen och rapporten samt Stjernquists och mitt PM i förrgår. Vi går ju hårt fram. Sänkning i fredstid! Hur långt skall Sven Andersson (Kommissionens ordförande) våga gå? Frågar oss varför Und(errättelsesidan) inte vågar släppa allt material som finns. Det finns ju sådant som inte släpps. (se ovan 5 januari 1983).

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s