Inlägg 17 april 2015: ERLANDER MISSTRODDE UNDÉN – PROSOVJETISKA IDEOLOGISKA VÅLNADER JAGAR SVENSK SÄKERHETSPOLITIK ÄNNU 2015

ERLANDER MISSTRODDE UNDÉN – PROSOVJETISKA IDEOLOGISKA VÅLNADER JAGAR SVENSK SÄKERHETSPOLITIK ÄNNU 2015. 

(Kompletta inslaget finns under FLIKEN DAGBOK FRÅN UD VOL 2, INSLAG 17 APRIL 2015)

I anledning av det rent av chockerande inslaget igår 16 april 2015 på TV i ”Dokument inifrån” – som skoningslöst avslöjade den svenska försvars- och säkerhetspolitikens totala haveri – tycker jag det är passade att på min Blogg idag lägga in nedan följande avsnitt ur Dagbok från UD Vol 2 om den dragkamp som förekom redan vid NATO-vägvalet 1949 mellan statsminister Tage Erlander och utrikesminister Östen Undén, där det ”finska kortet” tydligt framträder som en väsentlig faktor i svensk utrikes- och säkerhetspolitik, men kanske inte på det positiva sätt man kanske vill tro.

Finland hade p g a 1948 års VSB-pakt (1948-1992) ett synnerligen ”neurotiskt förhållande till Sovjetunionen”, liksom Sverige hade ett ”neurotisk förhållande” både till Finland och Sovjetunionen, det senare starkt påverkat av ”den unga socialdemokratins” faiblesse för den bolsjevikiska revolutionen i Ryssland 1917. Man ville att ”denna skulle lyckas”. I synnerhet utrikesminister Undén var ideologiskt påverkad av marxismen/kommunismen, vilket ligger till grund för Sveriges neutralitetspolitik under hela efterkrigstiden.

Mer realistisk var statsminister Erlander, som tillsammans med sina försvarsministrar Torsten Nilsson och Sven Andersson fr o m början på 1950-talet byggde upp Sveriges försvarsmakt tillsammans med USA och NATO. Men detta totalt hemligt! Ingen skulle få veta, knappt ens Undén, som alltså fortsatte sin ”neutralistiska politik”. Det är bl a på grund av detta som jag skriver om de ” ideologiska vålnader som har sin grund i 1917 års bolsjevikiska revolution i Ryssland” som till stor del fortfarande styr den svenska försvars- och säkerhetspolitiken, ännu idag med samma ”finska kort” mer iblandat i svensk politik än någonsin tidigare.

Bra eller dåligt? Trots allt har de ”(numera) båda paktbröderna” en totalt åtskild säkerhetspolitisk bild, där Finland dels varit i krig med Sovjetunionen/Ryssland i flera omgångar dels varit ”upplåst” i den sovjetisk-finska VSB-pakten 1948-1992. Sverige har inte varit i krig mot Ryssland på mycket länge. Och har ingen VSB-pakt att ”ta hänsyn till”. Är djupanalysen av dessa förhållanden verkligen gjord på ett adekvat sätt? ”Slänger vi oss in i något vi inte fullt ut greppar eller mäktar med”? Kan de båda ”paktbröderna” uppfylla varandras önskemål och förväntningar?

Naturligtvis ”älskar” vi Finland och vårt broderfolk, men som sagt, historien visar att förhållandet har varit både stormigt och oförutsägbart. Men kanske är det till slut oundvikligt att de ”båda rikshalvorna” i en tid av krig och spänning åter ”tar varandra i hand”, men då gärna med NATO och de två andra nordiska NATO-länderna Norge och Danmark med i spelet. Sverige-Finland ensamma klarar inte ”att stå upp mot och eventuellt bekämpa ett på krig och hot inställt Ryssland”.

Utdrag ur DAGBOK FRÅN UD VOL 2 sid 202-205. Se vidare FLIKEN DAGBOK FRÅN UD VOL 2 INSLAG 17 APRIL 2015. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s