Inlägg 14 april 2015: OM SVENSKT NATO-SAMARBETE – KOMMANDE OCH TIDIGARE UTREDNINGAR

SÄKERHETSPOLITISKA UTREDNINGAR OM SVERIGES FÖRHÅLLANDE TILL FRÄMST NATO-LÄNDER 1949-1969 RESP 1969-1989 (SAMT OM UBÅTAR)

 UTDRAG UR DAGBOK FRÅN UD VOL 2 sid 54:

 Utöver de böcker (PG Vinge, Carl Persson, förre ÖB Bengt Gustafsson m fl )11 som publicerats i ämnet, skall här även nämnas 1993 års Neutralitetspolitikkommissions ”Om kriget kommit… Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949-1969” (SOU 1994:11), som utredde Sveriges förhållande främst till NATO-länder under tidsperioden 1949-1969. Den säkerhetspolitiska utredningens (Rolf Ekéus) rapport ”Fred och säkerhet” (SOU 2002:108) behandlade Sveriges säkerhetspolitiska miljö 1969-1989. Min f d kollega i UD Rolf Ekéus var i början av 2000-talet flitigt brukad av den socialdemokratiska regeringen Göran Persson12 som ensamutredare i svåra och högst intrikata utrikes- och säkerhetspolitiska spörsmål, inte minst berörande de ubåtskränkningar jag själv bevakade under min tid som UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987. Den 5 oktober 2000 tillkallades han som utredare ”för att analysera det politiska och militära agerandet i ubåtsfrågan från 1980 och fram till idag”. Ubåtsutredningen framlade sin rapport ”Perspektiv på ubåtsfrågan” (SOU 2001:85) den 15 november 2001.

Båda Ekéus-utredningarna från 2001 och 2002 har kritiserats från flera håll, bl a av mig själv, såsom alltför mycket ”speglande husbondens röst” i den debatt som förts om socialdemokratins ”dubbelspel” i den svenska neutralitets- och säkerhetspolitiken, alltså en tillrättalagd beskrivning av den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Ubåtsutredningen 2001 har därutöver öppnat för en olycklig inrikespolitisk debatt om underlaget för Ekéus bedömningar, där utredningen hellre ser NATO-ubåtar/ Västubåtar som kränkare av de svenska vattnen än de sovjetiska ubåtar som det i verkligheten rörde sig om. Här menar jag att man måste ta hänsyn till – samt väga in – enmansutredaren Rolf Ekéus starka vänsterengagemang under åren kring den revolutionära 1968-årsrörelsen och hans väsentliga roll i UD i dessa sammanhang. Och där han dessutom kom i motsatsställning till den 1973 tillträdde utrikesministern Sven Andersson, som 1983 fastslog att det var sovjetiska ubåtar som hade kränkt Sverige i Hårsfjärden i oktober 1982.

Se vidare Dagbok från UD Vol 2.

Det är alltså av oerhört stor vikt att den utredning som nu kan komma att tillsättas om svenskt NATO-medlemskap inte leds av personer med ideologiskt och annat samröre med direkta NATO-motståndare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s