Inlägg 3 april 2015: Presentation av DAGBOK FRÅN UD VOL 3, ny Polarpolitik, Dialogen med Islam, tolkningen av Sharia

PRESENTATION AV DEN KOMMANDE VOLYM 3 av DAGBOK FRÅN UD. Omfattar tiden från mitt tillträde som UD:s Folkrättssakkunnige i november 1976 fram till 1980. Volymerna 4 och 5 omfattar resten av min tid som UD;s Folkrättssakkunnige fram till 1987/1988. Volym 3 är ännu ej utkommen. Beräknas utkomma under 2015. 

SE NY FLIK: DAGBOK FRÅN UD VOL 3 (1976-1980)

DAGBOK FRÅN UD VOL 3 inleds med mitt tillträde i november 1976 som UD:s Folkrättssakkunnige. Jag kom till denna post i UD direkt från min post som svensk diplomat vid ambassaden i Moskva. När jag efter Hans Blix utnämndes till UD:s Folkrättssakkunnige hade jag varit i UD:s tjänst i 10 år som ”vanlig diplomat” (1966-1976) med tjänstgöring både hemma i UD och i Bagdad, New York och Moskva. Jag var sedan 1972 både jur.dr och docent i folkrätt, en förutsättning för att få sitta på denna post. Började genast bygga upp den nya svenska POLARPOLITIKEN samt efter Imam Khomeinis maktövertagande i Iran 1979 den viktiga ”DIALOGEN MED ISLAM”, som gällde ”samexistens och fred” mellan Islam och Väst.

Redan för 30 år sedan inledde jag som UD:s Folkrättssakkunnige en ”rättsdialog” med det berömda Al-Azhar-Universitetet i Kairo, som är Sunni-Islams främsta tolkningsinstans av shariarätten. Jag beskriver i Voym 3 mitt besök 1980 hos Shejk Al-Azhar och till Al-Azhar-universitets rättsfakultet, en kontakt jag fortsatt med ända fram till idag. Hur skall man tolka sharia är det ”stora frågan”? Kan ömsesidig ”dialog och debatt” om rättsinnehållet i sharia på något sätt ”påverka/slipa av tolkningen” av shariarätten, som till stor del är en ”tolknings- och praxisrätt”. Vilka tolkningsmekanismer finns i sharia? Kan dessa tolkningsmekanismer användas än idag? Är den stora frågan! Ulama (de lärda uttolkarna) har en stor tolkningsmakt och kan genom en fatwa starkt påverka tolkning och tillämpning av olika sharia-rättsliga regler, t ex jihad-doktrinen, frågan om mänskliga rättigheter etc. Detta är speciellt viktigt i den dagsaktuella situationen. 

Denna frågeställning – som jag reste redan för 30 år sedan i Kairo – visade sig bli ”livsviktig” för folkrättens sammanhållning och  fredens bestånd. Det viktigaste en folkrättsjurist kunde göra för 30 år sedan var  att försöka hindra att ”sprickan” mellan Islam/Väst överhuvudtaget uppkom. I den mån den redan hade uppkommit var frågan hur man kunde man förhindra att ”sprickan vidgades”? Och ändå vidgades sprickan! Frågan är NU hur vi ”lagar sprickan” igen? Islam har över 1 miljard bekännare världen över. Man måste ta hänsyn till detta och till varje pris försöka ”laga sprickan”.

Det mest ändamålsenliga sättet att närma sig detta är via en s k rättsdialog, alltså en dialog med Ulama (uttolkarna) rörande rättsbegreppen i sharia. Sådana samtal kan – utifrån min egen erfarenhet – vara mycket nyttiga och fruktbärande. Inget får störa en sådan fruktbärande dialog, som ändå pågått ”i det tysta” under flera decennier. Alla ”i Väst” (inklusive politiker med mandatperioden som riktmärke) är så otåliga. Förändringar NU! Men hur förändras/påverkas rätts- kultur – och religionssystem med 1000-åriga rötter? Sverige har f ö ingen ”bra record” själv när det gäller sådana här frågor. Den svenska lagen om religionsfrihet kom först 1951. Dödsstraffet i krig i Sverige avskaffades först 1973. Tänk på detta alla 60- respektive 40-åringar. 

För ca 30 år sedan var jag med och organiserade det s k JUS-81-seminariet vid universitetet i Uppsala, en stort seminarium med deltagare från hela världen, representerande de då ”olika folkrättsskolorna” .Syftet var att ”komma tillsammans” för att belysa och analysera ”folkrättens bestånd och bräcklighet”. Och vad man kunde göra för att ”staga upp” det folkrättsliga regelverket, med FN som central instans för fredens upprätthållande. Borde inte man göra något liknande IDAG?! Bjuda in till ett stor FOLKRÄTTSSYMPOSIUM med deltagare från alla hörn, inklusive Islam/sharia. Men här uppkommer ju då problemet med RYSSLANDS och PUTINS helt uppenbara åsidosättande av både folkrätt och FN-stadgan. 

Härnedan lägger jag in det inledande kapitlet 47 om mitt tillträde som UD:s Folkrättssakkunnige 25 november 1976. DETTA ÅTERFINNS UNDER DEN NYA FLIKEN DAGBOK FRÅN UD VOL 3. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s