inlägg 31 mars 2015: Risk fritagning U 137 – utdrag Dagbok från UD Vol 1 den 1 november 1981

DAGBOK FRÅN UD Vol 1 kap 1 B (sid 41-42)

1 november 1981 (U-137- risken fritagning – verkanseld tillåten)

Pratade efteråt (efter mottagandet sovjetiske ambassadören Jakovlev) med (kabinettssekreterare Leif) Leifland och (chefen för Pol 1, Första Politiska byrån (kommunistländerna) Göran Berg: ryssarna tycks livrädda för att kaptenen och delar av besättningen skall hoppa av och begära politisk asyl.

Beträffande aktiviteten i södra Östersjön gäller: under 28 okt samlades 2 jagare, 1 ubåtsbärgare, 1 sjömätare, 3 bogserbåtar samt 2 signalspaningsfartyg ur den sovjetiska marinen söder om Karlskrona utanför territorialgränsen. Den 29 okt kl 09.40 upptäcktes sannolik ubåt 5 distansminuter syd Utklippan. Kl 11.35 erhölls hydrofonkontakt 7 distansminuter syd Utklippan. Ubåten försvann därefter. Senare erhölls ubåtskontakt utanför territorialgränsen. Senare avvisades en av bogserbåtarna som tillfälligt passerade på svenskt vatten. Därefter har dessa fartyg uppehållit sig i Hanöbukten. En av jagarna förmedlar radiomeddelande från ubåten till hemmabasen (vilka FRA tar). Även flygplan transiterar radiotrafiken från fartygen till hemmabasen. En västtysk ubåt uppträder sporadiskt i området. Annars är det tämligen låg verksamhet i södra Östersjön. Sovjetisk övrig militär aktivitet i området är låg. Jag säger att det är viktigt att dessa sovjetfartyg under inga omständigheter kan ta sig in på svenskt vatten för ev fritagning av ubåten. ÖB har föranstaltat om åtgärder vid försök till fritagning. Verkanseld får då avges av svenska förband.

inlägg 30 mars 2015 – Sverige och vetot i Säkerhetsrådet vid inträdet FN 1946

 30 mars 2015:  SVERIGE OCH VETOT I FN:s SÄKERHETSRÅD VID INTRÄDET 1946. (Prop 1946:196).

Förutsättningarna för Sveriges inträde i FN 1946 utreddes av mig i nedan följande artikel FOLKRÄTTSSAKKUNNIGA I UD OCH FOLKRÄTTEN I SVERIGE i UTRIKESPOLITIK OCH HISTORIA, Studier tillägnade Wilhelm M Carlgren den 6 maj 1987.  (klicka på länken nedan till denna artikel. Innehåller sid 310-311 viktiga faktorer för det då neutrala Sveriges anslutning till FN-stadgan 1946. 

https://www.dropbox.com/s/upfz44g3on2hrvx/Folkrattssakkunniga_UD_och_folkratten_Sverige.pdf?dl=0

Läs särskilt sid 310-311, där följande utdrag kan göras om VETOT som förutsättning för det då neutrala Sveriges inträde i FN 1946 (Sverige fick inte tillträde som ursprunglig signatärmakt till FN-stadgan 1945 eftersom Sverige inte hade bidragit till segrarmakternas militära insatser i 2:a vk. 

CIT I en deklaration inför riksdagen den 4 februari 1948 framhöll jag (utrikesminister Östen Undén) att vetot kunde kritiseras ur olika synpunkter, men denna vetorätt vore ett rättsligt och politiskt faktum av största betydelse ( —-). Det var under noggrant övervägande av de förpliktelser medlemskapet innebär som den svenska statsmakten beslöt söka inträde i FN. Den begränsning i neutraliteten, som stadgan påbjöd, ansågs kunna från svensk sida godtas ( —-). Sverige har vid sitt inträde i FN lagt speciell vikt vid den behandlade röstningsregeln i artikel 27 (alltså de fem permanenta medlemmarnas s k vetorätt). Den innebär att vårt land icke kan förpliktas delta i sanktioner utan att samtliga permanenta rådsmedlemmar biträtt beslutet (—-). Men vi håller på stormaktsvetot i sådana frågor, inte bara för stormakternas skull utan i vårt eget intresse att inte binda vår handlingsfrihet i händelse en stormaktskonflikt uppstår. (Citaten ur Undéns ”Tankar om utrikespolitik). SLUTCIT

Vetorätten var således en grundfaktor för Sveriges inträde i FN 1946. Genom vetorätten skyddades Sverige från att behöva ta ställning i konflikt berörande någon av de 5 permanenta medlemmar som innehar VETORÄTTEN: stormakterna USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina.

I DAGENS LÄGE gäller att en av FN:s grundare/ursprungliga signatärmakter Sovjetunionen valt att bryta mot FN-stadgans mest fundamentala regler, nämligen att AVHÅLLA SIG FRÅN HOT OM ELLER BRUK AV VÅLD VARE SIG RIKTAT MOT NÅGON ANNAN STATS TERRITORIELLA INTEGRITET ELLER POLITISKA OBEROENDE ELLER PÅ ANNAT SÄTT OFÖRENLIGT MED FN:s ÄNDAMÅL. 

LIKASÅ HAR RYSSLAND BRUTIT MOT PRINCIPEN I STADGAN ATT LÖSA SINA INTERNATIONELLA TVISTER MED FREDLIGA MEDEL OCH PÅ SÅDANT SÄTT ATT INTERNATIONELL FRED OCH SÄKERHET SAMT RÄTTVISAN ICKE SÄTTAS I FARA: 

Ryssland stadgestridiga agerande är ett så flagrant brott mot FN-stadgan att landets medlemskap i FN måste ifrågasättas. 

Enligt artiklarna 5 och 6 i stadgan kan stat såväl avstängas från utövande av medlemskapet som uteslutas ur organisationen. Sådant beslut i Generalförsamlingen kan dock endast ske efter tillstyrkan av Säkerhetsrådet. Eftersom Ryssland är permanent medlem av Säkerhetsrådet med vetorätt kan Ryssland således i Säkerhetsrådet ”vetera” ett beslut om sitt eget uteslutande. 

Man måste dock under rådande spända förhållanden räkna med att Ryssland genom sitt veto kommer att ”vetera” samtliga beslut i Säkerhetsrådet som på ett eller annat sätt går emot Rysslands egna intressen. Vi kan alltså se fram  emot ett ”paralyserat Säkerhetsråd” i frågor som rör Rysslands agerande eller egna intressen. Detta kan medföra att FN – liksom föregångaren NF (Nationernas Förbund) – helt enkelt upphör att fungera inför de hot, våldsamheter och/eller krig som nu kan stå för dörren. 

Frågan är om det under rådande förhållanden och med hänsyn till vad som uttalades av utrikesminister Undén enligt citatet ovan är ”en så vettig idé” att föra Sverige in i det av kriser och stormaktsmotsättningar drabbade Säkerhetsrådet. Alldenstund som Sverige inte heller har beaktat EU:s Unionsfördrags (Lissabonfördragets) regler om gemenskap med och lojalitet mot Unionen och dess syften. 

Inlägg 29 MARS 2015 – SE TWITTER – LÄNGD RYSKA TSARER HUSET ROMANOV

29 MARS 2015. SE TWITTER – LÄNGD RYSKA TSARER HUSET ROMANOV

VIKTIGT MED LÅNGA PERSPEKTIVEN PÅ RYSSLAND: HÄR NEDAN REGENTLÄNGDEN RYSKA TSARER AV HUSET ROMANOV FRÅN 16-ÅRIGE MICHAEL ROMANOVS UPPSTIGANDE PÅ TSARTRONEN 1613 FRAM TILL MORDET PÅ TSAR NIKOLAJ II VID BOLSJEVIKREVOLUTIONEN 1917. 4 TSARER MÖRDADE. 

HELA LÄNGDEN SE UNDER FLIKEN DAGBOK FRÅN UD VOL 2

29 2015: DEBATT MELLAN MIG OCH SVERKER ÅSTRÖM 1998 PÅ SvD LEDARSIDA OM ”DUBBELSPELET

29 mars 2015: DEBATT MELLAN MIG OCH SVERKER ÅSTRÖM 1998 PÅ SvD LEDARSIDA  OM ”DUBBELSPELET”.

Eftersom min debatt på SvD:s Ledarsida i september 1998 med UD:s f kabinettssekreterare Sverker Åström idag nämnts på TWITTER lägger jag här nedan in denna debatt som den ordagrant återges i DAGBOK FRÅN UD Vol 1 kap 20. Vad som sades i debatten mellan mig och Sverker Åström 1998 – för 17 år sedan – är fortfarande viktigt för förståelsen av den utrikes- och säkerhetspolitik som dagens röd-gröna regering för. 

HELA INLÄGGET LIGGER UNDER FLIKEN DAGBOK FRÅN UD VOL 1

Inlägg 28 mars 2015: Om svensk ”erkännandepolitik” av kommunistiska länder mm.”

Om svensk ”erkännandepolitik” av kommunistiska länder mm. ”Vänsterkotteriet” i aktion på UD” Utdrag ur DAGBOK FRÅN UD Vol 2 kap 35. Stor aktualitet även för dagens utrikes- och säkerhetspolitik. 

Som nämnts ovan blev protesterna på 1970-talet mot Vietnamkriget en portal i såväl svensk inrikes- som utrikespolitik. Inrikespolitiskt lyckades Socialdemokraterna – framförallt genom Olof Palme – ”täcka in” även den yttersta vänstern och vann således poäng i sin ständiga kamp mot de svenska kommunisterna. Men detta till priset av allvarliga ”setbacks” i framförallt förhållandet till USA, den makt som Sverige var helt beroende av för sin militära överlevnad i ett krig berörande vårt område.

Vietnam och Kambodja återgav sina slagskuggor också i sammansättningen av UD:s personal. Den 1 juli 1971 hade Torsten Nilsson avgått som utrikesminister och ersatts av industriminister Krister Wickman som satt kvar till hösten 1973 då han blev riksbankschef. Under Wickmans tid radikaliserades UD ännu mer. Kantringen mot kommunistiska stater fortsätter. Det kommunistiska Nordvietnam hade Sverige erkänt redan den 10 januari 1969, alltså under Torsten Nilssons tid.

Ingenjören bakom den allt intensivare Vietnampolitiken var den radikale och energiske Jean-Christophe Öberg, som var utrikesminister Torsten Nilssons sekreterare, liksom han i högsta grad hade Olof Palmes och Krister Wickmans öra. Kring Jean-Christophe Öberg och Rolf Ekéus, xxxxxx, xxxx (se boken) m fl bildades ett informellt ”vänsterkotteri”, som t o m hotade att ”ta över makten i UD”, men mera härom senare. Under Krister Wickmans tid som utrikesminister fortsatte Sverige med sina diplomatiska erkännanden av kommunistiska stater. Östtyskland erkändes av Sverige 1972, alltså samma år som Olof Palme höll sitt s k jultal med fördömande av de amerikanska bombningarna av Hanoi – med de våldsamma amerikanska reaktionerna – och året därpå, 1973, erkändes Nordkorea.

Erkännande av en stat var en viktig politisk och folkrättslig handling, därför att först i och med ett officiellt erkännande upphöjdes t ex den regim som kommit till makten genom revolution eller uppror mot en tidigare regim som en laglig regim i en folkrättsligt accepterad stat. Eftersom de flesta s k kommunistiska (marxist-leninistiska) regimer kommit till makten just genom revolution och uppror mot tidigare regimer blev den s k erkännandepolitiken en viktig del i Sveriges förhållande till ett antal kommunistiska regimer och stater.

Som understrukits ovan var det ofta det ”neutrala” Sverige som internationellt gick i bräschen för ett diplomatiskt erkännande av kommunistiska stater. Sverige var t ex först med att erkänna Folkrepubliken Kina 1950 och även Nordvietnam 1969, där f ö Jean-Christophe Öberg blev Sveriges ambassadör 1972. Östtyskland erkändes 1972 och Nordkorea 1973. Med den kubanska regimen, där Fidel Castro och Che Guevara vunnit gerillakriget mot diktatorn Batista 1959, utvecklade Sverige med tiden nära förbindelser. Sommaren 1975 lät sig statsminister Palme hyllas jämsides med diktatorn Fidel Castro vid en bilparad ”á la Kreml” i Havanna. Palme var den förste västlige regeringschef som besökte Cuba. Den marxist-leninistiska kubanska revolutionen exporterades på 1970-talet till marxistiska befrielserörelser och länder i Afrika, där kubanska soldater direkt deltog i räder och strider. Till många av dessa gick svenska biståndspengar. Härom mer sedan.

Adel, präster, borgare och bönder hade ”dragit sin kos” i UD och in på arenan i UD trädde – vid sidan av ”oss vanliga tjänstemän” – en försvarlig mängd ”revolutionärer” och vänstersympatisörer – eller var det bara rödvinsvänstern som ville kokettera med sin radikalism samtidigt som de levde sitt vanliga traditionella liv och såg en bättre karriärmöjlighet under den radikale statsministern Palme och den följsamme utrikesminister Wickman? Hur som helst, Castro och Che Guevara tycktes vara populära i UD, liksom de kämpande kommunisterna i Nordvietnam, Sydvietnam (FNL) och Kambodja.

Men stopp, i Kambodja gick det väl ändå alldeles för långt i folkutrotningen och det gällde att snabbt slå till reträtt! ”Detta visste vi aldrig någonting om” och ”hade ingen aning om”! Jean-Christophe Öberg besökte Pol Pots och de Röda Khmerernas Kambodja 1977, men såg ingenting, för vilket han ändå starkt kritiserades, inte minst av utrikesminister Karin Söder. Jag då var UD:s Folkrättssakkunnige. 1978 var Jan Myrdal m fl i Kambodja, men såg ingenting heller! Människoliv och mänskliga rättigheter var inte den starka sidan hos revolutionärerna i UD och annorstädes, om man säger så. Lite ”svinn” fick man ta i den stora ideologins namn och vid försöken att omforma människorna efter ideologins krav och riktlinjer.

Den fundamentala frågan kvarstår: hur kunde den kommunistiska vänstern i Sverige och i världen i övrigt sätta sig till doms över andra människors liv, som om dessa saklöst kunde utrotas därför att de inte omfattade rätt ideologi? Vad är svaret? När kommer det? Oavsett när det kommer och vad det innehåller kan det aldrig accepteras. Ideologiska ställningstaganden medför enligt min uppfattning alltid ett personligt ansvar för ideologins gärningar och ogärningar och kan inte suddas ut eller ursäktas av tidens gång (se dagboksanteckningarna ovan för den 24 oktober 1982 med utdrag ur polacken Mrozeks pjäs Ambassadören, där det bl a sägs: ”Den som påstår att konsekvenserna av den i handling omsatta totalitära idén undgått hans uppmärksamhet kräver i själva verket att bli behandlad som en idiot”).

Det är viktigt att känna till dessa omständigheter därför att det ännu idag 30 -40 år senare är samma ideologiska faktorer spelar in i utformningen av den röd-gröna regeringens utrikes- och säkerhetspolitik. Till och med är det ju delvis samma personer som var aktiva för 30 -40 år sedan som fortfarande är aktiva antingen öppet eller i kulisserna i strävandena att återskapa en ”gammal  nostalgisk” utrikes- och säkerhetspolitik. Där man f ö också helst glömmer av att Sverige sedan 1995 är en UNIONSSTAT i den EUROPEISKA UNIONEN med få möjligheter till det Solo-spel man nu försöker sig på. 

Min käpphäst i mina DAGBOK FRÅN UD-volymer är att aldrig underskatta ideologins betydelse för utformandet av den praktiska utrikes- och säkerhetspolitiken. Det är på grund av dessa faktorer som det fortfarande finns en så stark anti-NATO och anti-USA-atmosfär och så pass pro-rysk som atmosfär som det ändå finns. ”Ränderna går aldrig ur”! Vid sidan härom (som jag starkt betonar) har man att väga in den starka infiltration och desinformation som förekommer. 

Inlägg 27 mars 2015: Om att förhandla i Moskva – Vita zonen på sin tid

OM ATT FÖRHANDLA I MOSKVA 

Ur min DAGBOK FRÅN UD Vol 5 för 20 november 1985 (Vol 5 ännu ej utgiven. Uppteckning från protokoll över samtal i Moskva 20 november 1985 om VITA ZONEN öster om GOTLAND. Konsten att säga NEj, NEJ, NEJ 

Folkrättssakkunnige ambassadör Bo J Theutenbergs sonderingar/förhandling om Vita zonen i Sovjetiska utrikesministeriet MID i Moskva 20-22 november 1985.

Sovjetiske förhandlaren Rybakov till Theutenberg: ”Vi erbjuder kompromisser och ni säger bara njet, njet, sade Rybakov. Vi hade väntat något annat”. Rybakov till Theutenberg: ”jag måste rapportera er totalt omedgörliga inställning till mina överordnade”.

Utdrag ur DAGBOK FRÅN UD VOL 5 (ännu ej utgiven) 20 november onsdag 1985 (samtal i MID i Moskva om Vita zonen – tuffa tag från min sida – vi vill inte kompromissa, njet! –  (se vidare uppslaget  Prof Bo Theutenberg)

Inlägg 27 mars 2015: Länk till artikeln FOLKRÄTTEN I SVENSK UTRIKESPOLITIK (2002)

FOLKRÄTTEN I SVENSK UTRIKESPOLITIK artikel Kungl Krigsvetenskapsakademiens Handlingar & Tidskrift nr xxx/2002. Klicka på länken nedan. I denna artikel från 2002 framträder jag för första gången offentligt efter min avgång 1987 från befattningen som UD:s Folkrättssakkunnige och förklarar svårigheten eller rent av omöjligheten att fullgöra denna funktion i UD under rådande förhållanden 1985-1987/88. Det var mina förhandlingar direkt med ryssarna i Moskva 1985-1987 (som i och för sig gick mycket bra) om VITA ZONEN öster om Gotland som fick ”bägaren att rinna över”. Jag desavoerades av UD och min egen regering i mina försök att ”få mer för Sverige”. I denna artikel från 2002 spårar jag den ”svenska sovjetpolitiken” ner till den ryska revolutionen 1917, som man från svensk socialdemokratisk sida såg positivt på och ville ”skulle lyckas”. Det som sägs i denna artikel tjänar bra som underlag för förståelsen av den röd-gröna regeringens dagsaktuella Rysslands-politik. Man är ”fast i gamla vanor, traditioner och partihistoria och nostalgi ”från fornstora dar” (läs Olof Palmes dagar).

https://www.dropbox.com/s/z0i3giq5pp58i5r/Folkratt_utrikespolitik_2002.pdf?dl=0