Bokprojektet Dagbok från UD – volym 3 kan utkomma hösten 2016. Bg 351-5707.

Upprepar detta inlägg från 19 december 2015 med info om projektet Dagbok från UD. Volym 3 innehållande intressant känslig inside-information om de verkliga förhållanden i UD och regeringen under det kalla kriget är färdig för sättning och tryckning. Volym 3 beräknas kunna utkomma under hösten 2016. Då detta omfattande projekt drivs helt privat med åtföljande höga kostnader för tryckning och produktion av de RESTERANDE TRE VOLYMERNA 3, 4 och 5 (Volymerna 1 och 2 redan är utgivna) välkomnas varje form av ekonomiskt bidrag till projektets DAGBOK FRÅN UD fullföljande genom insättning på bg 351-5707 (Stockholm Institute of International Law Arbitration and Conciliation /SILAC/), som är utgivande förlag. Märk: ”bidrag projektet Dagbok från UD”. Detta kan också ses som en test på den intresserade allmänhetens verkliga intresse för denna form av inside-information från en av de dåvarande aktörerna. Verkligheten måste komma fram.

 

Text 19 december  2015:

Många vänliga twittrare och bloggare har på olika sätt – meddelande via twitter och direkt via mail, telefon, sms etc – uppmanat mig att fortsätta utgivningen av projektet DAGBOK FRÅN UD (VOLYM 1-5), där volymerna 1 och 2 har utgivits (se länkar på denna Blogg både till papperstryckta och nedladdningsbara e-böcker).

Volym 2 är nu UTGÅNGEN AV TRYCKET. NY TRYCKNING BERÄKNAS SKE I JANUARI 2016. VOLYM 2 dock köpas som e-bok (se länken på denna blogg)

FRAMTIDA UTGIVNING AV VOL 3-5

Vad som gör det värt att skriva en bok är att ”folk läser den”, ”att pressen i varje fall behagar nämna dess existens”, eller att rent av ”någon ville recensera densamma”. Utgivningen 2012-2014 av mina ”ganska spännande inside-berättelser från UD, Regeringen och Militären” har emellertid antingen medvetet förtigits i massmedia eller av andra skäl inte uppmärksammats (kan ha att göra med min starka kritik av  massmedias diskutabla roll på vänsterkanten under det kalla kriget och därefter).

Detta är det ENA. Drivkraften att fortsätta ett projekt som ”ingen eller få läser” alternativt ”medveten förtiger” avtar i ganska snabbt takt.

Det ANDRA  är att ett så stort projekt som det här rör sig om – med TOTALT 5 TÄNKTA VOLYMER PÅ CA 500 SIDOR VARDERA = 2500 SIDOR – är mycket kostsamt att producera, trycka, distribuera och sälja. Särskilt eftersom det naturligtvis aldrig finns några fonder eller medel för denna form av ”sanningslitteratur” (som istället direkt motarbetas av dem som inte vill att det ”skall röras runt i detta”).

Hela kostnaden faller alltså på författaren/utgivaren privat. Frågan är hur mycket man skall belasta sig själv med de höga kostnader det handlar om  – för att ”producera den verkliga sanningen”, speciellt när hela projektet möts med starkt och organiserat motstånd från ”de som inte vill höra sanningen”.

Ett vanligt bemötande från dem som inte vill att ”sanningen nafsar dem i baken” är påståendet att ”så här var det inte”, ”du överdriver”, ”du missförstod våra verkliga intentioner” – man slår ifrån sig genom att ”beskyllda memoarförfattaren för felaktiga minnen” (stödda av dokument). Detta var en typiskt KGB/STASI-grej på sin tid – för att avvisa kritik. Den lever fortfarande kvar.

Men saken är att jag ”överdriver inte”, ”det var precis så här det var” – fastän ändå VÄRRE.  Har försökt ”dämpa ner” min framställning ”så mycket jag kan” för att inte såra dem som inte vill bli sårade genom att erinras om sin vilda ideologiska framfart för länge sedan”.

Som sagt, VOLYM 3 kan komma ut relativt snart om bara förutsättningar enligt ovan infinner sig.

Gunnar Fredriksson (Aftonbladet) i tjeckoslovakiska underrättelse residentens arkiv 

Gunnar Fredriksson Aftonbladet i tjeckoslovakiska underrättelseresidentens arkiv

 

Jag fortsätter min genomgång av de rapporter den tjeckoslovakiske underrättelseresidenten Koudelka sände hem till Prag under det kalla kriget, där han rapporterar om de kontakter han hade med inflytelserika tjänstemän i regeringskansliet samt med svenska journalister, vilka han söker värva och använda som inflytandeagenter. Som jag sagt tidigare är det skrämmande att se hur höga socialdemokrater och journalister umgås med och träffar de öststatliga underrättelse-tjänsternas folk på mer eller mindre regelbunden basis, där umgänget närmast ”ter sig naturligt”.

Gunnar Fredriksson, journalist på Stockholmstidningen och senare Aftonbladets chefredaktör var i detta avseende en av de mer aktiva. Vad som är djupt störande är att Fredriksson jämsides med sin journalistiska verksamhet också var styrelsemedlem i Styrelsen för psykologiskt försvar, där han var ordförande 1989-1992 samt åter 1996-1999. Alltså den statliga myndighet som ”skulle motstå” den kommunistiska/marxistiska propagandan. Vad som stör än mer är de hänvisningar som i arkivutdragen nedan finns till ”Vänner”, vilket avser KGB.

Enligt min uppfattning/tolkning förelåg det ett så nära samarbete mellan de öststatliga underrättelsetjänsterna (Sovjet, Polen, DDR och Tjeckoslovakien) och den socialdemokratiska eliten/nomenklaturan att man direkt kan tala om en ”massiv påverkan” på den svenska politiken (såväl inrikes- som utrikespolitiskt). Där de personer som var aktiva under de ”kallakrigsåren” fortfarande står i frontlinjen i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten där de framför sina kända pro-sovjetiska/ryska och anti-NATO/USA/EU-synpunkter (precis som de lärde sig en gång i tiden).

”Ränderna går aldrig ur”, kan man konstatera.  Detta måste utredas bättre. Nu kan inte längre politiker i olika läger ”tvätta varandras ryggar” och ”skydda varandra”.  Sverige har aldrig genom någon form av ”SANNINGSKOMMISSION” utrett sitt ”mörka förflutna” på ett riktigt objektivt sätt.  Tid för ”demaskering”! Det blir då också lättare i dagens debatt ”se vem som är vem”.

 

 

7.12                   Gunnar FREDRIKSSON

Öppna källor

Gunnar Fredriksson var född 1930, studerade i Lund och blev fil.lic. i teoretisk filosofi 1961. Han var ordförande i Lunds studentkår. Som tidningsman var han chefredaktör på Stockholms-Tidningen 1965-66 och för Aftonbladet 1966-80. (wikipedia)

Han utsågs också som styrelsemedlem i Styrelsen för psykologiskt försvar, där han var ordförande 1989-92. Efter Bildt-regeringens avgång utsåg Thage G. Petterson Fredriksson åter som ordförande 1996-1999. (”Förfäres ej”, sid 32 och 270)

Gunnar Fredrikssons syn på Sovjet/Ryssland visade han i sin blog 2013-03-03 där han behandlar den svenska ”rysskräcken”. Han företräder där ett totalt proryskt synsätt: ”Ryssarnas fundamentala krav i Östersjön under hundratals år är lugn och ro”. Hur han kunde åta sig att leda det Psykologiska Försvaret, vars syfte var att parera säkerhetspolitisk propaganda riktad mot Sverige från Sovjet/Ryssland ter sig som en moralisk gåta om man inte är konspirativt lagd.

I denna rapport berör vi Fredrikssons kontakter med den tjeckiska underrättelsetjänstens residentur. I andra, öppna källor han Fredrikssons umgänge med Stasiresidenten berörts. Detta avhandlas kort i bilaga 9.

Rapporteringen

Fredriksson är förstås medtagen i residenturens personregister:

(12350-000-1-0009)

Hans ställning innebar att han också fanns med på den lista, som definierade den Journalistiska basen” i Sverige:

se PM (12350-103-1-0061)

När Gunnar Fredriksson fick ansvar på Stockholmstidningen, erbjöd han jobb där även för journalisten Bill Hancock:

Vid förändringen av ledarskapet i Stockholms-Tidningen efterlyste FREDRIKSSON samarbete.

Hancock fick ställning som biträdande chefredaktör och kom med aldrig tidigare skådade artiklar,

som var av avgörande betydelse för tidningen. Med denna titel följde en reserverad plats på

förstasidorna i tidningen. Hans lön är cirka 4.500 Skr med rätt att täcka kostnader och

tjänsteförhållanden.

(12350-101-4-0033)

I juni 1963 upprättas en PM där det finns en kommentar om Gunnar Fredriksson:

…en ung journalist socialdemokrat, vänsteråsikter. Utrikespolitisk chefredaktör soc.dem.

kvällstidning Aftonbladet. Han utexaminerades från Lunds universitet filosofi. 1961 var han i

Tjeckoslovakien på vår inbjudan att skriva om den tyska frågan. Han skrev en serie artiklar som

drog i min uppmärksamhet. Till exempel. Som ett av flera alternativ. journalist förespråkade

åtgärder för att begränsa DDR i Berlin. Till Tjeckoslovakien har han en bra relation, för en relation

med oss har intresse. Han ser kritiskt på utvecklingen i Västtyskland och västvärlden. Det är

mycket ljus, beläst, namnen på politisk och litteraturhistoria. Fru studerar engelska. FR.  talar bra

engelska och tyska, franska passivt.
                                            Juni 1963

(12350-103-1-0026)

 

Redan 1961 hade Gunnar Fredriksson besökt Tjeckoslovakien. Han hade då assisterats av pressofficeren på tjeckoslovakiska UD, dr. Ota NETRVAL. De inledande kontakterna till residenten Koudelka uppges ha förmedlats av pressattachén FRYBERT (”SVEN”).

Den 3 oktober 1964

 

FREDRIKSSON   Gunnar
Vederbörande är er kontakt. Dess utsättande av försöket var positiva. Det har också förekommit

något besök i Tjeckoslovakien och efter att han publicerat artiklar gynnsamma från vistelsen hos

oss och kommentarer om tyska frågor. För närvarande var vi ”vänner” begäran, inte här i våra

iakttagelser låt inte främmande – politisk kommentator Stockholms Gunnar Fredriksson, som

hade varit i kontakt med den tjeckoslovakiska pressattaché Vaclav Frýbert som till Fredriksson

överlämnade material om kriminella krig – Sudettyskland tyska publicerad i tidningen av det

lokala.

 Med tanke på att våra förbindelser Fredriksson har att arbeta för AFTONBLADETns av vår

kunskap, är det klart att materialet som SVEDGÅRDA har publicerat över Tyskland rådet att

kontrollera om det Fredriksson FREDIKSONA är identisk person att utveckla en detaljerad

sammanfattande rapport av den person som utsetts.

(12350-103-1-0030)

641105 rapporterar residenten Koudelka om en träff med Fredriksson på resturang Fratti, som kostade honom 95 kronor.  I de praktiska resonemangen sägs att han visade intresse för tätare möten och att Koudelka lovat att ta med honom ”till vår välkända restaurang Tennstopet”. I rapporten upprepas uppgifter om Fredrikssons besök i Tjeckoslovakien i december 1961 och att han åtföljdes där av pressofficeren dr Ota Netrval. Även här nämns att pressattachén Frybert (”SVEN”) förmedlat kontakten. I rapportens nämns om att Frybert skulle ha lämnar material om krigsförbrytare, som återgetts publicistiskt och i modifierad form. (12350-101-1-0037f)

Denna rapport återfinns i sin helhet som Bilaga 7.

I december 1964, 641210, träffas Fredriksson och Koudelka på restaurang Fratti igen. Fredriksson har nu just utsetts till chefredaktör på Stockholms-Tidningen och lunchen var av ”mer social karaktär”.  Att han utsetts tillskriver han delvis s Kurt Samuelsson trots att denne är högersocialdemokrat och Frediksson vänstersocialdemokrat. Koudelka nedtecknar att han önskar att Narozny (”FREM”) skall umgås mer med Fredriksson:

Jag höll med honom om att i mitten av januari zhranisujeme middag tillsammans med

medlemmar av ledande tidningar på vår ambassad (?); jag intresserad av att FREM umgås mer

och ser till att han gör väl, var han inbjuden som den första i nivå med ambassadören

(12350-103-1-0049)

Rapporten i sin helhet ingår som bilaga 8.

650517 träffades Fredriksson och Koudelka på Restaurang Tre Remmare, vilket kostade den tjeckiska underrättelsetjänsten 95 kronor:

4. FREDRIKSSONlunch på Tre Remmare 17/5. Baserat på dina instruktioner kommer att vara

med honom för att vidareutveckla relationerna. Det är ett intressant politiskt fall, kastade det inte

vore för den långsiktiga utvecklingen av den politiska underrättelsetjänsten. Jag ger i åtanke för

oss att stanna i högkvarteret överens om att vi inte bör låta vänner som har haft det för sina egna

syften vytypovaného och hans kontakt med vår avstått från honom. Att åka på semester med

honom igen ska jag komma och prova att sätta fingret på hans attityd gentemot Sovjetunionen,

som för den eventuella överlämnandet skulle vara en viktig lärdom.

(12350-000-1-0009)

Kommentar: I denna notering nämns ”vänner”, d v s normalt detsamma som KGB. Resonemanget om ”eventuellt överlämnande” kan i föreningen med ”hans attityd gentemot Sovjetunionen” inte utesluta att frågan om det är tjeckerna eller ryssarna som skall hålla kontakten varit uppe.

I en rapport om ett möte med en tysk journalist lämnar denne skvaller om Fredriksson och Tolgraven. (12350-101-4-0030f)

530322 är det dags för ett särskilt meddelande direkt till chefen för underrättelsetjänsten, kamrat överste HOUSKA, troligen från GB då det översatts::

 

                                                                               Mycket hemligt

Chefen för I. Förvaltningen MV i CS

Kamrat överste J. Houska

 

grundval av denna översyn när det konstaterades att en utrikespolitik kommentator tidningen

”Stockholms Tidningen” Gunnar Fredriksson är föremål för ditt intresse för vår tjänst avbröt hans

utveckling.

22 mar 1965 Översatt: Dolinova

(12350-103-1-0051)

En månad senare, 650406, skickas ett meddelande:

 

                                             Den 6.April, 1965
Sändning nr ….
Gunnar Fredriksson
Vi fick ett svar från vänner. Dačsli utsedd genomarbetade och med tanke på att vi har med honom

en lång tid i kontakt och vi har en bättre möjlighet tunnel avbryta utveckling.

 

Senare är intressant, hålla honom någon ytterligare kontakt. Förbereda AO, aktiv åtgärd, som vi

ville publicera över honom. Information efter godkännande av nyhetsbrevet med nästa kurir.

(12350-103-1-0055)

Kommentar: Åter talas det om ”vänner”, troligen = KGB. AO, aktiva åtgärder är i denna bransch inte sällan plantering av artiklar eller artikelämnen inkl visst innehåll.

 

Höga socialdemokrater i den tjeckiske underrättelseresidentens rapporter

UTDRAG UR den tjeckoslovakiske underrättelseresidenten KOUDELKAS rapportering om PIERRE SCHORI och ANDERS THUNBORG samt om KONTAKTÖVERTAGANDET med den tjeckiska underrättelsetjänsten efter att Schori 1967 efterträtt Anders Thunborg som Internationell sekreterare i det Socialdemokratiska partiet. Den tjeckoslovakiska underrättelsetjänsten samverkade i synnerhet med KGB men även med östtyska STASI samt med den polska underrättelsetjänsten. Ofta ser man i den tjeckiske underrättelse-residentens rapporter hem till Prag beteckningen ”vänner”, varmed avses KGB. Återfinner man ett namn i den tjeckiske residentens noteringar finns detta namn även med i KGB:s och STASI:s arkiv.

Det märkliga är att de personer dessa partiföreträdare för SOCIALDEMOKRATERNA umgås med på mer eller mindre regelbunden bas inte är de ORDINARIE öststatliga diplomaterna utan de öststatliga UNDERRÄTTELSETJÄNSTERNAS folk. How come?

Det är ytterst störande att genomgående se höga socialdemokrater samt socialdemokratiskt pressfolk – fortfarande aktiva i den politiska och försvarspolitiska debatten – frekvent förekomma i de öststatliga underrättelseresidenternas anteckningar och register. 

Text och kommentarer nedan av författaren till den i oktober 2015 framlagda studien (om studien se tidigare inlägg).

 

6.14                   Pierre SCHORI

Öppna källor

Pierre Schori är född 1938 och har gjort karriär genom socialdemokratin.  Han är från Malmö och 1967 efterträdde han Ander Thunborg som internationell sekreterare i SAP. Senare kom han till UD, var kabinettssekreterare och biståndsminister och idag ordförande i Olof Palmes minnesfond. (wikipedia)

Schori berörs i Olof Frånstedt bok Spionjägare. Schori berörs därför att Frånstedt kommit över dokument från perioden 1964-68 som är rapporter som Schori lämnat, enligt egen utsago till partistyrelsen, och som hamnade hos IB (antas härmed IB/03). De registrerades där varvid Schori var källa ”1152”. Anders Thunborgs rapportering var källa ”1151”.

Frånstedt nämner att rapporterna är referat från hemliga möten, där socialdemokraterna och företrädare för Sovjetunionen utbytte åsikter och information. Diskussionspartner var Mikhail Streltsov, förstesekreterare på Sovjets ambassad och den högste KGB-officeren i Sverige. (www.dn.se/nyheter/sverige/svenska-folket-har-ratt-att-fa-veta/)

Rapporteringen

 

(12350-000-1-0016)

1967 lämnar Thunborg i sin egenskap av f d internationell sekreterare över kontakten med Koudelka till Pierre Schori:

 

 
24/2  SCHORIden nya sekreteraren för internationella avdelningen för socialdemokraterna central – lunch på Ali Baba – kom tillsammans med Tunborg, som blev befordrad till vice generalsekreterare.
Utlägg 130.-

(12350-000-2-0036)

Kommentar: Överlämningen mellan Thunborg och Schori antyder att man hade samma kontaktupplägg med tjeckerna som med ryssarna (jmf ovan).

 

6.19                   Anders THUNBORG

Öppna källor

Anders Thunborg är nog mest känd som försvarsminister 1983-1985. Han var född 1934 och avled 2004. Han hann också vara vid UD, 1977-1983 som FN-ambassadör och 1986-1989 var han ambassadör i Moskva. Han tjänstgjorde som ambassadör i Washington 1989-1993 och avslutade med Vatikanen 1996-1999. Han var även ordförande i Svenska Motorcykelförbundet på 70-talet. (wikipedia)

Thunberg utpekas av Olof Frånstedt i bok Spionjägaren som rapportör till IB (troligen IB/03). En rapport avser ett möte för bildandet av Svensk-kubanska vänskapsföreningen:

(http://books.google.se)

En genomgång av namnen på deltagarna visar att de är typiska s k 68-or.  Det är en intressant fråga om Sveriges Radio med Gunnel Törnander, Gunnel Granlid och Frithiof Haglund hade en god plattform för en kritiskt granskande journalistik av KUBA eller om KUBA med dessa hade ett ideologiskt ”brohuvud” inom Sveriges Radio-koncernen.

Rapporteringen

Anders Thunberg förekom förstås i residenturens personregister:

 

(12350-000-1-0017)

641215 träffas Anders Thunborg och residenten Koudelka. Precis som ovan, när Thunberg lämnade över till Schori, träffar nu Thunborg såsom ny internationell sekreterare på SAP som efterföljare till Beckius. Koudelkas notering:

 

15.12 Thunborg Anders – den nya sekreteraren för internationella avdelningen på socialdemokratiska particentralen.Den unge mannen kom från socialdemokraternas lokala partiapparat. Beckius skickas till ministeriet för handel. Jag besökte Thunborgs kontor med då var vi på lunch på restaurang Tegner. Ville via honom få möjlighet till kontakt med partisekreteraren hos socialdemokraterna, Andersson.

 Kommentar 1: Vi ser här ett exempel på den indirekta kontakbyggarmetoden, där kontakten med Thunborg skall utvecklas till en kontaktväg till partisekreteraren, d v s Sten Andersson.

Nästa notering är 670224, när Thunborg lämnar över till Schori. (se ovan under Pierre Schori).

Kommentar 2:  De socialdemokratiska kontakterna med öststatsambassaderna tas upp av Enn Kokk på hans blog. Han kan sägas försvara kontakterna och var själv inblandad, t ex med DDR:s ambassadör Erich Wetzl och en estländare, placerad på den sovjetiska ambassaden. Kokk diskuterade dessa träffar både före och efter med den internationelle sekreteraren. Kokk tar också upp Frånstedts utgångspunkt att man agerat på ett område som dennes organisation s a s hade monopol på. Han har både förståelse för detta och går in på att ”både ledande socialdemokrater och IB-folket hyste starka tvivel om SÄPO:s kompetens och omdöme”. Kokk hävdar i detta sammanhang att ”de partiföreträdare (s) ryssarna och de andra öststatsrepresentanterna träffade varken var några dunungar eller några politiska idioter”.

Vad Kokk i någon mån kringgår är att umgänget i de fall Frånstedt avser, var med diplomater som inte företrädde utrikesadministrationen utan underrättelsetjänsterna. Dessa måste sägas konsekvent haft för Sverige negativa avsikter och hur trevliga och övertygande svenska socialdemokrater än är i sitt umgänge med dessa ”krigare” så var det knappast detta umgänge som fick den sovjetiska diktaturen på fall.

Om ett ”spel” över huvud taget skall bedrivas måste rätt kompetens finnas. Uppfattningen om SÄPO som inkompetent kan vederläggas med ett par framgångsrika dubbeloperationer som inga socialdemokrater var inblandade i. Omvänt kan man hävda att Sjukhusspionaffären i Göteborg 1975, som hade sina trådar till IB/03, innehåller så mycket inkompetens att man kan säga att inget gjordes rätt. Att IB/03 kan ha medverkat i att effektivisera den socialdemokratiska kampen på arbetsplatserna och därmed den politiska vägen minska ett kommunistiskt kupphot behöver emellertid inte ifrågasättas.

Än mer intressant blir det när man i Koudelkas anteckningar återfinner AFTONBLADETS tidigare chefredaktör GUNNAR FREDRIKSSON.

Fredriksson utsågs också till styrelsemedlem i STYRELSEN FÖR PSYKOLOGISKT FÖRSVAR, där han var ordförande 1989-92. Efter Bildt-regeringens avgång utsåg Thage G. Petterson Fredriksson åter som ordförande 1996-1999. (Om detta och om STASI-kontakter se min bok DAGBOK FRÅN UD Vol 2 sid.  83-85).

 

Mer om den tjeckoslovakiska underrättelse- och spiontjänsten

 

Fortsätter redogörelsen för den tjeckoslovakiska underrättelsetjänsten StB:s (senare SNB) kontakter i Sverige under Kalla kriget. Denna nya repport (oktober 2015) ger intressanta inblickar i samarbetet mellan de öststatliga underrättelsetjänsterna med KGB i spetsen. OBS att tjeckerna använder kodordet ”vänner” när de syftar på KGB. STASI använder ordet ”Freunde”. Citerar härnedan vad rapportens författare säger om förutsättningar, underlag och tidsbegränsningar etc, bl a om namns nämnande i klartext i rapporten. Det intressanta med studien är att den avslöjar samband med ”kontaktpersoner” i massmedia och press (t ex Aftonbladet) som ännu idag – flera decennier senare – genom någon form av ”arvsprocess” fortfarande för fram de ”gamla men helt falska KGB/GRU/IA-budskapen”. Utan den minsta reflektion på att alltsammans från början låg i KGB:s säck innan det kom i ”deras påse”. Som ”de köpte med hull och hår”! Kommer att fortsätta ge inblickar i detta spionage-, agentur-och påverkansarbete på Sverige och dess politik (som ytterligare understryker och belägger det jag berättat om de två utkomna volymerna av DAGBOK FRÅN UD (se länkar till dessa på denna blogg). 

 

2                   Rapportens förutsättning, underlag och tidsavgränsning

Arkivförutsättningar

Liksom säkerhetstjänstens arkiv i DDR gjorts tillgängliga för journalister, forskare och berörda privatpersoner har man gjort på likartat sätt i Polen, Tjeckoslovakien, Ungern etc. I DDR hann utrikesspionagets arkiv brännas liksom det som den militära underrättelsetjänsten förde. CIA skaffade ett reservmaterial (Rosenholz) och BstU (Der Bundesbeauftragte für die Unterlagen des Staatssicherheitsdienstes der ehemaligen Deutschen Demokratische Republik) kom över ett datalagrat material (SIRA). I de andra länderna gäller dock att material från de militära organen i varierande omfattning finns kvar. Huvuddelen av materialet för denna rapport kommer från det tjeckiska arkivet i Prag.

Undantagsvis har jag till mitt förfogande haft någon rapport eller något foto som har med ämnet att göra, då jag i någon mån kom i kontakt med den tjeckoslovakiska verksamheten just under 1960-talet.

Öppna källor och personprofiler

Jag har ansett det motiverat att för ett antal personer komplettera med vad som är känt om dem i öppna källor. Detta kan bidra till förståelsen av varför man odlade kontakten och också vilken roll personen kan ha spelat.

Det är uppenbart att de östliga tjänsterna hade vissa kriterier på dem man sökte värva som agenter eller kontaktpersoner. Genom att presentera just uppgifter från öppna källor får vi en bättre bild av personernas bl a politiska profil, informationstillgång etc och därmed hur tjänsterna resonerade.

Urvalsgrund för denna rapport

Genom kunskaper jag fick under 60-talet, trodde jag mig veta ett antal personer, som kunde ha varit aktiva för den tjeckiska, civila underrättelsetjänsten. Eftersom en av dessa personer var den dåvarande residenten i Stockholm, Vladimir Koudelka, fick jag ett svar om honom från arkivmyndigheten i Prag.

Det mest omfattande grundmaterialet består därför av månadsrapporter, som upprättades vid den tjeckoslovakiska ambassadens civila underrättelseresidentur i Stockholm. Under perioden till 1963-67 var det ”KUGLER”, alltså Vladimir KOUDELKA, som var resident och skrev dessa. Under 1967 övertog Jiri NEDBAL hans arbetsuppgifter. Detta är en rapportserie med ett par hundra rapporter med serienummer ”12350”.

Den centrala aktivitet man härigenom får inblick i kan kallas ”kontaktodling”,  men omfattar även kartläggning av personer som man kanske inte (ännu) träffat.

En annan serie ur vilken material erhållits är ”44475”, som har anknytning till Koudelkas kollega Roman NAROZNY. Denne var en ”äkta” diplomat men var tillika agent med täcknamnet ”FREM” och med många kontakter.

En komplikation som dyker upp någon enstaka gång är att informationsmottagaren i Tjeckoslovakien är centralkommittén i KSC, det tjeckoslovakiska kommunistpartiet. Exakt i vilken omfattning partiet spelar en roll bakom kulisserna ger materialet inget säkert belägg för.

Tidsavgränsning

Merparten av det material som erhållits avser tiden ca 1963 till början av 1967, men även strömaterial fram till 1971 förekommer. Den bild man kan teckna genom dessa rapporter torde i princip överensstämma med eller likna vad ett fortsatt grävande i de efterföljande åren skulle visat.

Tolkningsproblem 1 – hur långt nådde man

Vad  vi får inblick i är en ”kontaktodling”, vars syfte är att skaffa den tjeckiska tjänsten dels kunskapskällor dels inflytandepersoner, ”multiplikatorer”, som kan påverka andra, främst politiska makthavare.

De personer som passerar revy representerar vitt skilda ”mognadsgrader” i kontaktodlandet. Några träffar man en enstaka gång och sedan aldrig mer. Några träffar man regelbundet och över längre tid. Östtyskarna kallade sådana för ”kontaktpersoner”. De var inte formellt värvade agenter men hade intressanta saker att berätta eller förmedla åt andra hållet. I enstaka fall sker en värvning. Hela tiden gör man bedömningar av personernas användbarhet, deras politiska ståndpunkt etc. I ett par fall tilldelas personen täcknamn, vilket torde vara uttryck för ett fastare samarbete.

Vidare kan olika uppfattning råda mellan tjänsten och den tilltänkte agenten. Tjänsten kan tycka att man har en pålitlig källa medan ”källan” bara samtalar om sina intressen med en som är intresserad.

Tolkningsproblem 2 – dubbelspel

Bland alla de personer man inriktat sig på måste man räkna med att några agerade för svensk räkning, SÄPO och/eller IB, och att några, främst bland utländska medborgare, agerade för andra staters underrättelsetjänster. Det förhållandet att en person kan antas ha en sådan anknytning utesluter inte att personen är ett ”äkta” värvningsobjekt eller att tjeckerna arbetade medvetna om att de kunde vara utsatta för ett sådant dubbelarbete.

Juridiska påpekanden

I denna rapport nämns de flesta personerna med sina klartextnamn. Detta har gjorts eftersom det annars hade varit omöjligt att tydliggöra sammanhangen. I några fall har en anonymisering skett, där denna inte försvårar förståelsen av redogörelsen.

Jag undviker medvetet frågan om någon i sin kontakt gått över gränsen för vad som är lagligt. Dels beror det på att så lång tid förflutit, att ev brott torde ha blivit preskriberade, dels beror det på att detta inte är en förundersökning utan ett upplysningsarbete.

En annan frågeställning är huruvida personerna var medvetna om att de hade kontakt med  underrättelsediplomater. Eftersom flertalet är välutbildade och ”politiskt medvetna” torde de flesta ha förstått motpartens roll.

Frågan om nämnande av namn har också underlättas sedan Säkerhetstjänstkommissionen gjorde sina rapporter för drygt 10 år sedan. Där visade man att det var angeläget att kunna nämna olika aktörer vid klartextnamn. Denna norm har därmed bidragit till ökad öppenhet. Därmed kan också denna rapport bidra till en saklig debatt om hur vi svenskar spelade med eller mot diktaturens krafter under Kalla kriget.

Jag vill här avslutningsvis rekommendera läsning av min DAGBOK FRÅN UD, Volym 2, kap 22, där flera KGB- och STASI-kontakter/agenter nämns i klartext. Jag kommer allteftersom att lägga in mera om denna tjeckiska rapport från oktober 2015. Min uppfattning är att det är viktigt med en individuell demaskering av personer som i en eller annan kapacitet fungerade tillsammans med KGB, GRU, IA och STASI samt med den tjeckoslovakiska respektive polska säkerhets- och underrättelsetjänsten.  Jag räknar också med att behandla detta tema mer i VOLYM 3 av DAGBOK FRÅN UD. 

 

 

Tjeckernas underättelsearbete i Sverige 1963-1967

Tjeckernas underrättelsearbete i Sverige 1963-1967 

  Forskningsrapport 2015-10-25  

 För Föreningen Sveriges Öga och Öra

 UTDRAG UR RAPPORTEN:

Denna rapport är resultatet av ett års forskning i dokument från den tjeckoslovakiska underrättelsetjänsten StB:s residentur/lokalkontor i Stockholm under perioden ca 1963-1967. Utöver uppgifter ur öppna källor om en rad av de berörda personerna kommer inga uppgifter från svenska säkerhetsorgan och några sekretessregler kan därmed inte äventyras.

 Underrättelsetjänst,  journalistik och påverkansarbete 

Det visar sig att underrättelsetjänsterna i öst har en föga förvånande svaghet för journalister. Jan Guillou var således inget undantag. Detta har två orsaker. Denna kårs verksamhet är i många stycken lik underrättelsemännens. Söka information, men i motsats till underrättelsemännen oftast också publicera den. De har alltså en naturlig anledning att fråga om nästan allt. Vidare är det knappast någon överdrift att påstå att denna kår, åtminstone i Sverige, politiskt står avsevärt längre åt vänster än folket eller det parlamentariska valresultatet. Förutsättningarna för att använda journalister för ett arbete med att ”driva socialdemokratin åt vänster” ligger öppna i den svenska situationen liksom också i den tyska. Det var föga förvånande att Günter Wallraff samarbetade med Stasi, visserligen utan fast kontrakt eller att Jan Guillou samarbetade med KGB. Att de inte skulle inse att Stasis resp KGBs avsikter var att utnyttja dem som vakt- eller vallhundar, som skulle driva andra journalister och den socialdemokratiska fårskocken alternativt hela det politiska fältet åt vänster är osannolikt med tanke på de anspråk på intelligens och kunnande dessa herrar har.

När det gäller journalisters smygarbete för östliga underrättelsetjänster gav Stasis fall stora möjligheter att klara ut detta. I Tyskland tog journalistkåren sitt ansvar och såg det som sin plikt att upplysa om hur det politiska lurendrejeriet i journalistikens namn hade gått till. För TV-journalisternas  del ledde detta till boken ”Operation Fernsehen”. Man tar ansvaret för kårens hederlighet gentemot sin åskådare eller läsare på yttersta allvar. Den svenska journalistkåren har detta arbete kvar att göra. Försvaret från många kollegor för Jan Guillou, visar på att dessa prioriterar en politisk roll och agenda före sin journalistiska roll och ansvaret inför sina läsare eller åskådare.

Det politiska påverkansarbetet är ett omfattande arbete som skedde dels i den formen att staterna i Öst bjöd individer och delegationer till besök i sina länder och där behandlade dem som ”statsmän”. Med gästfrihet och smicker och mycket tal om fred, sällan långt från något av deras egna kärnvapenlager, skulle man övertyga. Fred var ett centralt tema. Byggandet av socialismen var ett annat mantra. Danska Radikale Venstre trakterades, och där fick medlemmar i partiledningen privata semestrar i DDR. Som tack för detta och den övertygelse som möjligen följde framdrev Radikale Venstre den danska fotnotspolitiken inom NATO som en metod att underminera NATO:s sammanhållning. Att man här valde att agera via ett i ekonomiska frågor typiskt kapitalistiskt parti visar vilken pragmatisk inställning som rådde när man valde ”sängkamrat”.

Även rena mutor förekom i Västtyskland. När Willy Brandt (s) hotades av avsättning i en förtroendeomröstning i Förbundsdagen, hotades också den ökande toleransen av DDR i BRD. Då mutade Stasi den kristdemokratiska förbundsdagsledamoten Steiner och möjligen en person till att rösta för Willy Brandt och därmed räddades denne.

Liksom i fallet Wallraff är en arbetsmetod att hjälpa journalisterna att hitta intressant material och i gengäld få antingen positiva beskrivningar av förhållandena i öst eller negativa av förhållandena i Väst införda i västliga media. Av artiklar som presenteras framgår sällan några källuppgifter som visar den roll underrättelsetjänsterna spelat vid artiklarnas tillkomst. Att rent kommunistiska tidningar hämtar sitt material om öst från regimkällor är en vedertagen sanning och därmed blir dessa tidningar desarmerade. Men att få journalister i förment borgerliga eller socialdemokratiska tidningar att presentera artiklar med det av östregimerna önskade innehållet eller inriktningen skapar en trovärdighet som är värd mycket. Det är därför idealet är journalister som inte är kända som organiserade kommunister, och som har en icke-kommunistisk tidning som publicistisk plattform.

 12. Sammanfattning och slutkommentar

12.1   Omfattningen av WP-ländernas underrättelseverksamhet i Sverige

I det i denna rapport presenterade materialet har vi ägnat den civila, tjeckoslovakiska underrättelsetjänsten uppmärksamheten. I det sammanhanget är det viktigt att upprepa några av de begränsningar som gällt:

  1. Enbart den tjeckoslovakiska tjänsten, inte Sovjet, Polen, DDR
  2. Enbart en period på 60-talet

 

Vi kan då konstatera att vi granskat en ”kontaktyta” på drygt 300 personer. Skissen nedan försöker beskriva storleksordningen på denna tjeckoslovakiska verksamhet inom ramen för hela Warszawapaktens underrättelseverksamhet i Sverige.  Vi får då göra några rimlighets-antaganden:

 

  1. Studiens ca 5 årsperiod av en total tidsperiod på ca 45, men borträknat de första efterkrigsåren, kanske 40 relevanta år för ”Kalla Kriget”, gör att hela tidsperioden blir 8 gånger så lång.
  2. Om vi antar att DDR och Polen var minst lika aktiva i Sverige som Tjeckoslovakien får vi en multiplikator om ”3”.
  3. Om vi antar att Sovjetunionens aktiviteter var 3-5, säg 3 gånger så omfattande som Tjeckoslovakiens får vi ytterligare en multiplikator på ca 3.
  4. Erfarenheterna från DDR talar för en genomsnittlig utnyttjandetid av en agent på ca 5 år d v s lika med den här studerade periodens längd

Om vi nu återgår till inledningstabellen om antalet personer i kontaktytan och då lägger till uppgiften om hur många man har ”plurala kontakter” med, får tabellen följande utseende:

Katergori Antal Andel % Plurala
1  UD och UD-nära organ 22 6,00% 6
2  Andra svenska statliga organ 9 2,40% 2
3  Svenska politiska organ 19 5,10% 5
4  Svenska media 36 9.8% 10
5  Utrikeskorrespondenter 18 4,90% 12
6  Utländska diplomater 94 25,50% 16
7  Emigranter från CS 101 27,40% 5
9  Övriga personer i SE 70 19,00% 5
SUMMA pers i Sverige 369 100,00% 61

Den frekventa gruppen är således ca 60 personer (1/5-del av hela kontaktytan) under en 5-årsperiod.  Beräkningen av den totala omfattningen får då följande ingångsvärden:

Antal 5-årsperioder 1950-1990 = 8

Antal under 1 femårsperiod:

Tjeckoslovakien                       60

Polen                                           60

DDR                                             60

Sovjet                                         180

SUMMA                                     360

Summa under en period blir således 2.880. Om den frekventa gruppen var ca 1/5 tillkommer 11.520 personer i den infrekventa gruppen, d v s en totalsumma om 14.400 personer.        

Siffran är givetvis på inget sätt exakt men antyder storleksordningen på den kontaktyta som var berörd av Warszawapaktens civila underrättelseverksamhet i Sverige.  Grafiskt får vi då följande bild:

 

1960-65 1965-70 1970-75 1975-80 1980-85 1985-90
CS, civ               denna rapport
      mil
PL, civ
      mil
DDR, civ
         mil
SU, civ
       mil

 

Till detta kan sedan läggas de militära underrättelsetjänsternas nät samt de kontakter som bedrivs med bas i respektive land utan residenturens inblandning.

12.8             KGB:s roll

Det föreliggande materialet bekräftar KGB:s roll av samordnande inom Warszawapaktens underrättelseverksamhet. I ett antal av de presenterade fallen skymtar antingen korrespondens mellan KGB och StB eller kontakter alt rapportering till KGB. Det är två modeller för samordning som framträder:

  1. a) skriftlig korrespondens mellan organisationerna betr personer som är kandidater för rekrytering sker mellan organisationerna centralt d v s mellan StB i Prag och KGB. Antingen KGB-filialen i Prag eller huvudenheten i Moskva.
  2. b) löpande tipsande och information kan ske lokalt, t ex i Stockholm, mellan residenterna för KGB resp StB.

Vi hittar inga exempel på samråd el dyl mellan den tjeckoslovakiska residenten och residenten för någon annan Warszawapaktstjänst. En enda kontakt med en annan öststatsdiplomat gällde rumänen Stefanescu. Rumänien intog en särställning och var inte likvärdig med andra WP-medlemmar när det gäller underrättelseutbytet.

Den samordnande roll som skymtar är å andra sidan inte rent diktatorisk utan förefaller tämligen kollegial. Det är dock ett rimligt antagande, att om en satellitstatstjänst fångar upp en särskilt viktig källa och inte har direkta handledningsfördelar, överförs källan om möjligt till KGB.

13      Nutidsrelevans

En central fråga utifrån det redovisade materialet är: Har detta någon relevans i dagens situation?

För det första: Dåtidens Sovjetunionen och Warszawapakten är inte detsamma som dagens Ryssland.

För det andra: Dagens Ryssland styrs av en f d KGB-officer som upplevde Sovjetsystemets kollaps både från insidan såsom KGB-funktionär i Dresden och lite grand från utsidan i och med att han var utlandsstationerad. Han hörde till den lilla grupp funktionärer i det rasande systemet, som gjorde vad han kunde för att bevara detta, när de flesta insåg att systemet kommit till sitt slut och upphörde att vara lojala. Hans erfarenheter från Dresden fick honom att hata kaos och bristande kontroll. Hans besvikelse har troligen gått över i revanschlust.

För det tredje: Sovjetunionens, på marxismen-leninismen och den proletära internationalismen vilande expansionsambition, har med de reviderade gränserna efter Sovjetunionens sönderfall, ersatts av ett återtagande-”behov” av åtminstone de delar som utgjorde en del av dåvarande Sovjetunionen, nu i Rysslands namn.

För det fjärde: De militära ramförutsättningarna idag är kvantitativt annorlunda i och med att de militära förbanden inom Nato resp Ryssland är så mycket färre. Samtidigt har Ryssland de senaste fem åren rustat i en takt som leder till en balansrubbning om än på lägre nivå än vad som förelåg för 25 år sedan.

För det femte: Kombinationen av rustningar, underrättelsetjänst och propaganda inklusive användningen av språkrör som propagerar förståelse för Rysslands sak följer i stort de mönster som KGB:s arbete hade.

På så sätt kan det man kan lära sig av denna studie ge en vink om vilka arbetsmetoder dagens FSB använder, vilka vägar man går, vilka kategorier av människor man försöker utnyttja, vilka politiska strömningar man försöker uppmuntra i sitt eget intresse kort sagt deras s k ”modus operandi”.

 

 

 

Nu har även Litauen upptäckt mina ”varningsböcker” mot Ryssland

Nu har även Litauen upptäckt mina ”varningsböcker” Dagbok från UD. Tacknämligt ett baltiskt land – i tidningen LITHUANIA TRIBUNE (läs den) – låter mig komma till tals om Rysslands verkliga avsikter, vilka genomförs med hjälp att samma infiltration och desinformation som KGB, STASI samt polska och tjeckoslovakiska underrättelseorganisationerna så effektivt genomförde i Sverige fr o m 1960-talet – vilket lever kvar!

http://prntscr.com/9su88h  http://en.delfi.lt/opinion/man-on-a-mission-an-insiders-account-of-the-cold-war.d?id=70141886